- Vi har tema återbruk, berättar Josefine Callenberg som denna ljumma, molniga oktobermorgon visar runt i trädgården bakom Mariakyrkan. Inklämd mellan trafiklösningar och mörkbruna tegelhus vid Stampens kyrkogård ligger trädgården som oväntad oas mitt i stan. Gräset är ännu fuktigt och jorden i rabatterna mättat mörkbrun, bördig för grönskande örter och sommarblommor som fortfarande är praktfulla och färgrika.
- Pallkragar och blommor har skänkts från olika trädgårdar. Grenarna har vi fått från stan som huggit ner träd i här intill, säger Josefine och pekar på ställningarna som fungerar som växtstöd i rabatterna.
Grenarna är lite krokiga och sammanbundna i toppen. De ger höjd åt luktärter i rosa och lila som klättrar uppåt och ger höjd och variation i odlingarna.
Andra grenar omger en rabatt som ser ut som en lång limpa. Där blommar eterneller i rosa och högt växer mörkröd rudbeckia och gul solhatt.
- Det här är en hygelbädd, berättar Josefine. Vi har grävt en lång grop och sedan fyllt på med stockar och grenar som håller fukten. Ovanpå det har vi fyllt på med kvistar och grövre trädgårdsavfall och täckt med matjord. Grenarna stöttar bäddens kanter.
I rabatten blommar kärleksört och stäppsalvia. Här är daggkåpa och vädd, verbena och små oansenliga vita blommor. Variationen är stor.
- Daggkåpan är tacksam, flikar Martina Karlsson in. Man kan bland annat göra te på bladen.
Martina är en av dem som arbetar i trädgården på tisdags- och torsdagsförmiddagar. Martina har bland annat jobbat i blomsterhandel och idag är det hon som byter blommorna på altaret i Mariakyrkan.
- Jag tar bara bort dem som har blivit gula, man behöver inte slänga alla blommor, vi fyller på med nya istället, säger hon och betonar återbruk. De vita späda blommorna ger den buketten nytt liv.
Också Marie Levan är här idag. Marie plockar och rensar bland blommorna i rabatten. Det är mycket som ska ställas i ordning inför vinterns vila.
Bredvid Marie och Martina sitter Sofia Lindgren och klär en blompinne med grön papperstejp. Överst på pinnen har hon fäst en rosa kalla – i garn, virkad och återgiven i högst naturlig gestalt – den ser helt ut som den äkta blomman, med den långa ståndaren och allt.
- När blommorna tar slut om ett tag behöver vi något att pryda altaret med, säger Sofia. Så slipper vi beroendet av importerade blommor.
Påhittigt och stillsamt estetiskt, något som hela trädgården bär prägel av. En liten stund senare är det dags att skruva upp fjärilshotellet som just blivit klart. Det är avlångt och har lodräta springor som entréer för fjärilarna att ta sig in genom, in till avgränsade bås, gömslen, fyllda med bös. Några av båsen är öppna och i ett av dem ligger en torkad, rund och stilig allium, en lökblomma från sommaren. Sofia och Josefine hjälps åt att placera det mellan de båda insektshotellen som redan är på plats på en ställning bakom en ny rabatt som väntar på sina växter. Hittills är det en fjärilsbuske planterad från en kvist hämtad i Sofias egen trädgård. Den har haft året på sig att ta sig och är redan full med blad. Nära och bra för de vackra flygfäna att röra sig mellan nektar och natt.
Jag räknar till åtta rabatter i olika former, höjder på växtligheten och färger. Mitt i trädgården står en pampig buske omgiven av en cirkel stockar travade i lager.
- Dem har vi fått av förre församlingsherden Jan-Olof Broberg, säger Josefine. Han har stått och sågat dem i 50 cm långa stockar och kört hit dem.
Stockarna har räckt också runt andra rabatter där de hindrar gräsmattan att ta sig i och konkurrera med rabattväxterna.
Trädgården engagerar. Många har skänkt växter, andra växter har kommit hit på andra sätt.
- Det här är barnkammaren för räddade växter. Josefine går bort till en skymd plats. I pallkragen växer det som ännu inte tål att planteras ut, som står på tillväxt.
I ett annat hörn står komposter med trädgårdsavfall som ska bli näringsrik jord efter några vändningar och vintrar.
Nu är buketten klar och Martina och Marie drar sig in i kyrkan för att pryda altaret. På söndag är det tacksägelsedagen. Josefine berättar att många kyrkor, särskilt på landet, smyckas med vad hösten ger av skörd. Det är blommor i buketter, äpplen och potatis, pumpor och päron, lök och kål och sädeskärvar. Kyrkorna i Göteborg är i allmänhet mer sparsamma med den typen av skörd men överallt uppmärksammas höstens och skapelsens gåvor.
Ulrika Hagren