Sov i ro där björkar susa. Sov i ro där tallar stå. Sov i ro där sol så fager blickar ner från himmel blå.
En gång blir allting stilla, en gång får allting ro. En gång får själen vila och i evigheten bo.
Minnen som rör vid vår hjärta går aldrig förlorade.
Du funnit vila, Du funnit frid, men lämnat hjärtan, som saknar Dig.
Du somnade stilla när färden var slut. Från allt vad Du strävat, Du nu vilar ut. I ljusaste minnet hos oss skall Du bo, vi önskar Dig innerligt vila i ro.
Varmt var Ditt hjärta, glatt var Ditt sinne. Ljust och soligt lyser Ditt minne.
Vi binder en krans av minnen, de vackraste och finaste vi har. Vi vet att de aldrig vissnar, hos oss finns Du alltid kvar.
Det finns en blomma vit som snö, den kan ej vissna, den kan ej dö. Den blomman känner ni igen, äkta vänskap heter den.
Det kom en ängel till Din säng att följa Dig till evighetens äng. Han ömt och varsamt tog Din hand, och löste jordelivets sista band. Din trötta kropp han slöt i famn, för resan till din sista hamn. Han log så milt och lyfte Dig till ljuset.
En ros fäller sakta bladen. Ett ljus brinner stilla ut. En flämtande livslåga slocknar. En arbetsfylld levnad är slut.