Altarblommorna i Sunne

Kyrkvaktmästare Annica Didriksson värnar om miljön i allt arbete hon gör. I växthuset intill församlingshemmet i Sunne ser hon till att ha snittblommor så gott som året runt.

- Kalla mig gärna trädgårdsnörd! Det finns inget roligare än att grotta ner sig i blomlökar och odlingstekniker, säger Annica.
Snön har lagt sig som ett vilsamt täcke kring växthuset i Frösö Sunne Norderö församling i den jämtländska skärgården. Men trots minusgrader utanför och få soltimmar på dygnet så gror och växer det innanför glasrutorna.

Kyrkorådet med på noterna

Det har gått två år sedan Annica lyfte idén med ett växthus i församlingen. Kyrkorådet var snabbt med på noterna och sedan dess plöjer Annica böcker och sidor på nätet om odling och växter – när hon inte står med fingrarna i jord och krukor.

- Det är väldigt lätt att fastna när man börjar läsa om arter, vilka växter som trivs i vår växtzon och när på året de blommar…

I år har Annica dessutom kompletterat med två odlingsytor utanför växthuset.

- Nu är vi självförsörjande på snittblommor stora delar av året, säger hon. Det känns skönt, vi ska inte belasta miljön mer än vad vi redan gör. Jag har ingen lust att köpa blommor som produceras i Afrika, dels för den långa frakten, dels för att de är besprutade med medel som vi inte vill ha i vår jord.

Lurar tulpanlökarna

Blommorna från landen och växthusen räcker nu till dekorationer nästan året om. Annica följer färgerna i kyrkodagboken så långt det är möjligt, men än viktigare är att det är vackert för ögat.

- Jag tar det finaste som finns för stunden och ställer i vaser på altaret. Skulle blommorna inte räcka går det alltid att sticka ner lite granris.

Nu, i kallaste vintern, ståtar krysantemum, lejongap och stjärnöga fortfarande i växthuset. Dessutom driver Annica upp tulpaner till jul, men hon är lite bekymrad.

Lökarna behöver en köldperiod, så som de får när man planterar dem ute på hösten. Jag har haft dem i frysen och lurat dem, men jag tror inte att jag lurade dem tillräckligt länge.

Näring och koldioxid

En näring baserad på alger ska hjälpa dem på traven, tillsammans med musik och en pratstund då och då.

- Jag har googlat och det här ska vara mumma för växterna. Dessutom pratar jag förstås med dem så att de får koldioxid från mig.

Därtill står radion på dygnet runt i växthuset. Om det gynnar tillväxten är oklart, men det stör i alla fall rådjur och andra som ser blommorna mer som mat än dekoration.

Nästa steg i Annicas miljöarbete är att få kyrkogårdsbesökarna att sortera sitt trädgårdsavfall på ett bättre sätt. I dag hamnar det mesta i samma kärl. Det blir problematiskt när bekämpningsmedel och växter som inte hör hemma i vår natur hamnar i kyrkogårdens kompost. 

- Vi vill inte ha besprutade växter i vår kompost, men även om allt fler inser vad utländska blommor innehåller så är det inte så lätt att få folk att sortera. 

Idag får Annica och hennes kollegor dela upp växterna när de tömmer kärlen, vilket är ett tidskrävande jobb.

Egen honung och salva

Miljöarbete är dock tacksamt i Frösö Sunne Norderö, säger Annica. Hållbarhet är viktigt och församlingen har bilar och verktyg som drivs med el. Pollinerarna får sitt i blomsterlanden och dessutom har bina fått bikupor i skogskanten bakom församlingsgården.

- Vi tar vara på honungen förstås. Och så tar vi avtäckningsvaxet, alltså hinnan som ligger ovanpå honungen, och använder vid våra pysselkvällar. Då gör vi bland annat läppsalva och krämer av bivax och torkade blad från ringblomman. Det blir ett holistiskt tänkande, och ibland känns det som om vi sluter cirkeln genom att använda det vi har omkring oss i vardagen och sedan ge avfallet tillbaka till naturen, säger Annica.

Text: Anna Lindén
Foto: Annica Didriksson och Anders Gustafsson