De romerska makthavarna tecknade kontrakt med tullindrivare för olika landsområden i riket. De var skyldiga att erlägga ett visst belopp till myndigheten, men hur de kommit över dessa pengar var deras ensak, och allt eventuellt överskott förblev tullindrivarens egendom.
Alla tullindrivare försökte få ut så mycket som mjöjligt och det var inte ovanligt att de hotade människor för att få ut sina pengar. Bland judarna var de allmänt hatade som överlöpare, och de utgjorde ofta måltavla för seloternas attentat.