Lyssna

Tankar inför Allhelgonahelgen

Helgen för de ömtåliga frågorna när tusentals ljus tänds och lyser i höstmörkret.

Vi står inför en helg som för de flesta av oss berör oss på olika sätt. Vi skulle kunna säga att det är helgen för de ömtåliga frågorna när tusentals ljus tänds och lyser i höstmörkret.
Vi minns kanske under denna helg våra nära och kära som inte längre finns ibland oss,
över det som inte blev som vi hade tänkt oss, över det som vi har förlorat, över det som vi saknar och kanske det som vi längtar efter att det blir annorlunda eller förändrat, i vår värld, samhälle och i våra relationer.

Ljusen som vi tänder tänker jag är vårt sätt att uttrycka vår saknad och sorg och vår längtan i våra olika livssituationen om det som ger livsmod och även ett hoppets ljus om att vi ska få återse nära och kära genom att tända ljus vid våra gravar och tänka på den som dött.

Var är då Gud i allt detta? 
Vi skulle kunna uttrycka det på detta poetiska sätt:
Som en klippa vid havet är Du, Gud
som ett träd som klarat många vindar.
Som en uppväxt trädgård 
som närmar sig höst, är Du, Gud.
Vacker, lite vemod och lugn.
Som en gångstig till vattnet är Du,
tydlig, närvarande och tillgänglig.
Som ett höstregn mot kinden är Du,
men jag ser dig också i den värmande 
brasan när jag kommer hem, 
Brasan som ger värme i hela kroppen
Ord av Magdalena Ljunggren i bönboken under kyrkoåret. Jag vänder mig till dig

För mig är Gud är skaparen, befriaren och livgivaren som säger till dig och mig: Du är älskad och buren och du är kallad att älska och bära din nästa – så kan vi i delandets mysterium trotsa döden och leva hoppet. Just i dessa orostider behöver vi evangeliets hoppfullhet mer än någonsin –löftet om att du och jag inte är ensamma. Gud bär oss också när vi inte tror det.

Eller som Olov Hartman uttrycker det:
”Endast ett återstår mig: Att lita på ditt löfte tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp. Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till din ångest, min ensamhet till din ensamhet, mitt rop till ditt rop. Jag tror det, inte för att det känns så, utan för att du har sagt det.”

 

Välsignelsebön
Må det eviga hoppet följa dig,
kärlekens bro visa sig.
Må änglar gå vid din sida,
må du alltid vara välsignad.