Den 25 mars är dagen till Jungfru Marias ära. Dagen som firas till minne av ängeln Gabriels besök hos Maria då hon fick veta att hon var gravid. Då räknar vi 9 månader till jul, så det är dags att börja ladda!
Att bebådelsedagen ligger just den 25 mars har att göra med att man för mycket länge sen trodde att världens skapades vid den tid då vårdagjämningen kom att infalla. När Gud skapade världen var dag och natt lika långa trodde man. Jesus – skapelsens krona måste därmed också blivit till samma dag som världen skapades. Alltså Jungfru Marie bebådelsedag. Då firar vi. Och det gör vi förstås med våfflor! Helt glasklart för alla…
Varför våfflor?
Dagen kallades förr vårfrudagen och säger man det lite slarvigt och på vissa dialekter blir det nästan till vaffeldagen. Alltså blev Mariadagen också till våffeldagen.
På vårkanten började hönorna värpa igen och det passade bra att göra våfflor kring vårfrudagen. De olika årstiderna var viktiga att fira i det gamla bondesamhället och det passade bra att fira våren, vårfru och våfflan på samma dag. Just våfflorna kom inte in bilden förrän någon gång på 1800-talet. Men faktiskt ända fram till 50-talet så var den 25 mars en röd dag i kalendern.
Från och med Jungfru Marie bebådelsedag slutade man tända ljus inne – som en markering att våren och ljuset var på väg men också ett sätt att spara på stearinet.
Men tranorna då?
I slutet av mars kommer tranan tillbaka till Sverige, särskilt här nere i söder. Jungfru Marie bebådelsedag kallas också trandagen. Då skulle barnen göra tranbrev – teckningar och springa barfota. Tranan bär ljus i säng var ett talesätt. På morgonen eller kvällen före bebådelsedagen skulle barnen springa trana, alltså springa barfota ut med tranbreven till grannar. I det folkliga tänkandet trodde man att detta skulle vara nyttigt för fötterna och skydda mot förkylningar och ormbett. Tranbreven slängde man på förstukvisten och man kunde också bulta på dörren eller slänga dem innan för dörren om man var modig.
I och med bebådelsedagen drar vårbruket igång. I det gamla bondesamhället delade man in året i fyra räppar. Den första inleddes vid bebådelsedagen och varade fram till midsommardagen. Vid Jungfru Marie bebådelsedag skulle plogen i jorden.
/ Jenny Delén, präst