Vilken var den första årstiden?
Är apor högerhänta i samma utsträckning som människor? Se där, en typisk fråga som kan dyka upp i tanken när jag vaknat på småtimmarna och försöker somna om, samtidigt som delar av hjärnan kastar tankar vilt omkring. När jag dämpat denna fråga, kommer nästa: Vilken årstid var först?
När vi ser naturen ”göra kväller”, förbereda sig för vintervilan, då kanske det inte är helt tokigt att fundera på vilken årstid som var den allra första – åtminstone på den här breddgraden där vi har fyra årstider.
När Herren Gud skapade liv på jorden, var det då våren som sprang fram i glädje? Kanske det snarare var vintern, att allt fanns på plats men i väntan, redo att på signalen börja växa och föröka sig. Bibelns första kapitel räknar med kvällen som början på den nya dagen (och det vart afton och det vart morgon: Det var den första dagen).
Överensstämmande med detta resonemang är hösten den sista årstiden. Det blir i så fall helt logiskt att nu närma sig slutet på kyrkoåret, för att den första söndagen i advent börja på ett nytt år.
Hösten innebär ett avslut på flera sätt. Vad har vi skördat av det vi sådde? Vad blev det av allt? Kom det tillräckligt med regn, tillräckligt med välsignelse? I kyrkans liv, i trädgården, på åkrarna och i relationerna.
Men vi ser ju också fram emot det nya, nåden att få börja om. Kyrkoårets i folktradition största festligheter äger rum när naturen är i dvala, när fröna knappt har börjat gro i marken och vårens alla djurungar ännu är embryon. Då firar vi att Gud blir människa. Gud ligger liksom före oss i schemat. Nåden kommer först.
Och nej, apor är inte högerhänta. De flesta har ingen dominant hand. Men de som använder redskap är troligen vänsterhänta.
Glad höst!
/Erika Cyrillus, präst