Snö och inställda gudstjänster
För första gången på många år fick vi ställa in gudstjänster. Inte för att prästen uteblev, eller att församlingen inte kom. Utan för att all snö, som vi hade längtat efter under en förlängd, regnig höst, plötsligt kom efter nyår. Och långsamt försöker vi lära oss, att också en gul varning från SMHI betyder ”låt bli, om du kan”. En inställd gudstjänst är av respekt för både anställda och besökare, respekt för räddningstjänstens prioriteringar och respekt för naturens makter, dem vi slutade bry oss om i mänskligt högmod.
Samma dag av inställningar, Trettondag jul, skrev Göran Greider en dikt som publicerades i Dagens Nyheter.
”Det snöar fortfarande denna vintermorgon.
Blåsten har upphört och snön dalar så stilla.
Men var och en är nu hänvisad till
enbart sin egen eftertanke som inte längre
kan delas med andra.
Världskaoset är den stora ordningen,
den griper så hårt om oss och förlamar.”
Det är lätt att känna sig lamslagen av världskaoset, som tycks vara en tävling i störst idioti mellan män som aldrig borde låtits komma nära makten. Lamslagen av väderkaoset. Var finns din och min framtid?
Den bor i det ”vi” som alltid måste vara större än vårt vanliga ”vi”. Som måste rymma alla andra ”vi”, som måste ge kropp åt den gränslösa gemenskap som Gud upprättade med oss genom Jesus Kristus. Han är sänd till hela världen, för att ge hela världen hopp om räddning.
Dela din eftertanke med andra. Välkommen till kyrkan, en plats där vi delar med oss.
Om det inte har toksnöat hela natten, förstås.
Erika Cyrillus
Komminister