Påsk alla årstider
Hemma på köksbordet har kvistarna från körsbärsträdet stått i vatten i flera veckor. Vattenskotten skulle kanske ha beskurits bort redan i höstas. Men i den raka vasen gör de sig bra nu när vårdagjämningen passerat. Och i morse såg jag äntligen små gröna prickar på kvistarna. Knopparna börjar öppna sig!
Vårens under sammanfaller på vår sida av ekvatorn med påskfirandet. Livet återvänder. Det finns hopp om något nytt, bättre, eller åtminstone ett tecken på att allt inte är slut.
Jag tänker varje år på hur de förkunnar påsk på södra halvklotet, där det nu är höst. Naturen är inte behjälplig, årstidsmetaforerna leder helt fel när löven vissnar och flyttfåglarna flyger norrut.
Som 23-åring semestrade jag några vårveckor i Gambia. Jag hittade en anglikansk kyrka. Fyrtio år senare minns jag mest altartavlan i batik, och hur en ödla pilade runt på den utan att bli bortsjasad. Det var också glad psalmsång och välkomnande människor.
Det är gott nog om gemenskap med främlingar och en smittande glädje är minnen som länge stannar i dig efter deltagande i våra gudstjänster. Oavsett årstid. Snart är det dags att också ropa ut grundglädjen: Herren är uppstånden!
Erika Cyrillus
Komminister