Predikan av Pär Stenberg på andra söndagen i fastan. Markusevangeliet 14:3-9
Idag inleds vecka 11och ”den kämpande tron” står som rubrik för denna vår 2:a fastesöndag. Enligt våra moderna almanackor är ju måndagen veckans första dag. Glöm det! Söndagen, uppståndelsedagen, är den nya veckans första dag! Ska vi bilda en grupp ” kampanjen för veckans rätta bruk”? Det vore på sin plats! Kanske inte så mycket att kämpa för men ändå….det lilla har oftast en betydelse för det stora,
Ja vänner, att inte ge upp utan att kämpa trots allt, är trons kännetecken. Förebilderna är hur många som helst, Moses, Elia, Jakob, Paulus, Heliga Birgitta, Martin Luther, Rosenius, Maximilian Kolbe, Moder Theresa, Giertz, Gärtner, Dag Sandahl, Annika Borg, Marcus Birro, Anna -Sofia Bonde, Karl Åkerblom, Henrik Markgren, Gunilla Wrangstål mfl mfl.
Jag skulle kunna stå här hur länge som helst och räkna upp och ni skulle kunna fylla på… Men det gör vi inte! Vi har annat att prata om än trons förebilder idag. Kämpa i tron och kämpa för tron – det är liksom vårt uppdrag, eller hur? Även om vi kanske inte är några stora förebilder, så är vi ju döpta och har ett uppdrag.
Paulus uppmanar oss också ” Kämpa nu trons goda kamp och sök vinna det eviga livet som ni har kallats till”! En uppmaning i kärlek som är allvarlig…..eller vad säger ni? Det eviga livet är liksom inte bara en självklar rättighet, inte ens idag där allt tycks vara en rättighet, typ att få barn det ses ju som en rättighet numera inte som en gåva. Det är mycket i Guds värld som vi inte kan kräva och anse oss ha rättigheter till även det är lagstiftat, vi kan inte lagstifta Gud. Lite luddigt kanske men Hänger ni med?
Vi kräver och kräver men det är som Marin Luther skrev på sin lilla lapp man hittade strax efter hans död – vi är bara tiggare, allihopa!
Tiggare var patriarken Jakob där han kämpade med Herren i gränsfloden Jordan vid jabboks vad, han kämpade natten igenom för att komma över – jag släpper dig inte förrän du välsignat mig stönar han fram. Han fick sin välsignelse och kunde gå över men också ett slag på höften så att han kom att halta, ungefär som jag, livet igenom. Tiggare!
Tiggare kan man väl kanske säga att den okända kvinnan också var, hon med alabasterflaskan fylld med nardusbalsam . Egentligen tycker jag inte att hon hör hemma här på 2 sönd i fastan den som vi vet handlar om den kämpande tron – hon hör passionstiden till! Men nu är hon här av någon outgrundlig anledning som några visare än jag räknat ut. Och är hon här, vilket hon är, ska jag försöka visa på den storhet hon är värd. För visst är det så, att det måste bli som vår Herre Jesus sa: ” Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Den här händelsen i Betania har etsat sig fast i urkyrkan, den finns hos både Markus, Matteus, Johannes – Lukas har den också men i en lite annan tappning –där vätte en synderska Jesu fötter med sina tårar och torkar dem med sitt hår och smorde dem sedan med balsam.
Johannes menar att det är hos Jesu goda vänner i Betania, syskonen Maria, Marta och Lasaros Jesus är, sex dagar före sin avrättning. Och kvinnan med nardusbalsamet är enligt honom Maria, Hos både Matteus och Markus är de i Simon den spetälskes hus i Betania och kvinnan är okänd! Är det samma berättelse eller? Spela roll?
Om Simon den spetälske vet vi ingenting men han måste ha varit känd i urkyrkan eftersom vi inte får någon förklaring till vem han var. Det behövdess ingen förklaring. Alla hade hört talas om honom, alla viste vem han var.
Hos denne Simon den spetälske ligger alltså ett gäng män till bords, inga kvinnor, så var det då och så är det oftast än idag i en Palestinsk- arabisk miljö. Då kommer den okända kvinnan plötsligt in, bryter av halsen på sin alabasterflaska och häller hela innehållet i Jesu hår. Doften sprider sig och alla känner att det är Nardus. En mycket exklusiv och dyrbar olja som kom ända från Indien där den pressades ur rotskotten av en buske som växer på Himalajas sluttningar
Med stor förvåning, ja med häpnad och viss förskräckelse ser nu gästerna att kvinnan tömt hela innehållet i flaskan över Jesus. Oförsvarligt slöseri! Man värderar flaskans innehåll till 300 denarer, en denar kunde vara en dagslön för en fattig arbetare. Rösterna blir högre och högre-”Slöseri hade det inte varit bättre att sälja flaskan och ge pengarna till de fattiga?” Knäppkärring!
Den i dyrbar olja indränkte, flottige Jesus, ger ett svar som överraskar. ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen?”
Hon hade alltså gjort en fin gärning i Jesu ögon, en gärning som man kommer att minnas överallt där evangeliet predikas. Hon tog det dyraste hon hade och hon ödade det på Jesus. ” Låt henne vara! Varför gör ni henne Ledsen?” Jesus såg något de andra inte såg- han såg en storhet, en trosvisshet men framföralt en enorm kärlek.
Vad var det som var så stort? Hon slösade ju bort en årslön som kunde ha förmedlats till fattiga och sjuka?
Naturligtvis va hon ledd av den helige Ande. Ingen visste utom Jesus att han var på väg mot sin avrättning. Han hade försökt berätta för sina lärjungar, men det gick liksom inte in. Allt hade ju gått så bra i tre år, sjuka hade blivit helade, döda hade uppstått , människor hade lyssnat om hans förkunnelse om riket, han samlade stora skaror gång efter gång – teamet var på G, varför skulle han dö nu? Knäppgök!
Jesus visste att han var sänd till jorden med en enda uppgift och det var den han skulle slutföra nu, alldeles strax. Försoningen! Och den Försoningen mellan himmel jord krävde offer. Paradiset skulle öppnas igen, men det krävde offer! Gud blev själv människa, klev in i vår häxkittel, blev en av oss, men utan synd, och tog vårt rättmätliga straff på sig och försonade oss med Fadern på Golgata kors.
Jesus var inte där ännu…men han visste att stunden var nära.
I männens värld tränger sig den anonyma kvinnan in, Hon bryter mot alla konventioner, hennes hyllning är till Människosonen som snart ska ta steget över lidandets tröskel. Hon visste, den helige Ande hade gett henne den vissheten!
Jesus säger. ” Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I Förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen”
Kvinnan hade alltså gjort en god gärning, ingen knäppkärring alltså!
Vid sidan av normala goda gärningar typ att ge allmosor, ta hand om främlingar, besöka fängslade o sjuka mm. skulle man också se till att en död fick en hederlig begravning.
Sover ni nu? Nu måste ni vara med för nu kommer upplösningen! Alla är med?
Lite historia : Enligt judisk sed kunde en dödsdömd som avrättats inte få kroppen smord till en begravning. Men man kunde undvika denna skymf genom att kroppen smordes i förväg alltså före avrättningen.
Vi vet att Jesu kropp inte blev smord innan den lades i graven, men den okända kvinnan i Simon den spetälskes hus hade nu enligt Jesus smort honom före sin död precis såsom man i förväg kunde smörja en dödasdömd. Kvinnan gjorde då ett enormt aktat kärleksverk. För det var så att smörja en död värderades långt högre än att ge allmosor och ta hand om främlingar bland judarna.
Visst blir Jesu argumentering väldigt klar i skenet av det här? De fattiga har man ju alltid i sin närhet. Man har alltid möjlighet att hjälpa de levande – och det ska man. Men att göra en god gärning mot en död sträcker sig över dödens gräns. Denna goda gärning har nu denna kvinna gjort mot Jesus, hon har föregripit smörjelsen av hans kropp, när den läggs i graven är den redan smord. Jesus ser, förstår och vet att han snart skall utelämnas och genomgå en skymflig död.
Den okända kvinnan som bröt sig in i männens värld och krossade sin flaska med nardus och hällde i Jesu hår blir en föregripande omsorg inför Jesu begravning och en hyllning till honom som gick in i vår kamp på jorden och tog plats i vår egen gestalt.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde, och komma ihåg henne!
Vi glömmer dig aldrig du okända kvinna! Du är en förebild för oss. Du lyssnade till Andens röst och du vågade bryta in i den mansdomineradevärlden för att slösa ditt dyrköpta nardurs för att smörja vår frälsare inför begravnigen
Ge allt till Jesus medans tid är och det innebär idag……..att mätta den hungrige, ta hand om främlingen och den sjuke, besöka änkorna och änkemännen men först och främst att lyssna till Anden och ge Jesus äran och ta emot honom för den han är : den levande Gudens Son, försonaren mellan himmel och jord och min personlige vän och räddare och så ösa hinkvis av kärlekens och ärans olja över honom och säga tack! Tack att jag tiggare blir lyssnad till av dig, Tack för att du ger mig det jag aldrig själv kan förtjäna. Tack att du gjorde det för mig!