Bönernas bro

Jag har fått en gåva! Kanske inte så konstigt så här strax efter jul, men det är inte tomten som kom med den och om jag ska vara riktigt ärlig har jag haft den rätt länge, mer än ett halvår i alla fall.

En gåva

Jag har fått en samling dikter skrivna av Alice Magnusson, Halmstad.

Alice är Lena Svenssons mor och Lena har talat med sin mamma om mig och frågat om jag får använda mig av hennes dikter här på kyrkans hemsida.

Att få tillhöra Lena Svenssons bekantskapskrets är i sig en gåva. För er som inte vet vem hon är, kan jag berätta att hon arbetar idag som sjuksköterska på Solglimman i Glimåkra, där hon har ett särskilt hjärta för de äldre och demenssjuka. På fritiden vikarierar hon i hemsjukvården, är aktiv i Rädda Barnens avdelning här i Broby, deltar i Alpha, arbetar för Tjernobylbarnen, deltar i Rolf Tillmans samtalsgrupp,  m. m. och någonstans mitt i allt detta har hon tid för familjen också……

Lenas mamma Alice skriver underbara dikter, alla grundade i den kristna tron. Vardagsnära dikter som beskriver lyckan, tilliten, tvivlet och slitet med att vara troende.

Just idag fastnade jag för dikten: På bönernas bro

När vi ber för folken i hus och gård,
då hämtar vi ut av Guds förråd.
Han vill så gärna dela ut
av det som aldrig här tar slut.

När på bönernas bro vi ofta går
då bönesvar av Gud vi får.
Hans hjälp är när, var dag och stund
och evigt är hans frids förbund.

Jesu kär, vår bäste vän
låt många fler få hitta hem.
Vårt bönesvar, Du alltid är
för hela den bygd som jag har kär.

Vi tvekar ej, för Gud är god
han ger kraft och skänker mod.
I denna nåd och denna tro
vi alltid skall, hos Far få bo.
(Alice Magnusson)

En bön full av tillit.
Käre maken, som kallar sig nykristen, och emellanåt nyförälskad i sin nya tro, har ofta stått på bönernas bro. Och fått bönesvar! Han har vid flera tillfällen vittnat i kyrkan hur han återfunnit sina båda söner efter låååång tid av kontaktlöshet. Det har varit många, tråkiga för att inte säga sorgtunga dagar då saknaden efter den gamla familjen känts extra svår. Men efter att ha stått på bönernas bro, oavbrutet och med brinnande önskan om ett svar, har svaren kommit. Så även sönerna.

I Alpha har Fredrik också låtit deltagarna följa hans historia. Han har berättat, när något hänt. Vi har tillsammans i hela samlingen efter soppan bett för Fredrik och hans söner.

Och alla vi i församlingen som känner Stina vet också att även hon har fått bönesvar, fler gånger om. Även hon har vittnat, glädjestrålande var gång det har hänt!
Och vi andra, som tycker att vi ber och ber, aldrig får vi något svar. Kanske det beror på att vi inte ser svaren, vi hör inte Guds röst i det som händer och sker utan ser det som en ”slump”?

Ja, det är något att fundera på! Kanske ett skäl till att gå med i Alpha nu när vårterminen snart startar igen. Ta kontakt med pastorsexpeditionen och anmäl ditt intresse! Jag kan nästan lova att du blir kvar hos oss i minst två terminer.

Berit Wickenberg