Att vara eller inte vara?

Det är frågan, sa Hamlet, och då gällde det om han skulle leva eller inte.¨ Men jag undrar: är det vinter eller inte vinter? Är det farligt att vara troende eller inte farligt? Bör jag ha koll på nyheterna eller inte ha koll? Har vi för många flyktingar i vårt land eller inte många? Är vi ett rikt land eller inte rikt? Det finns så många frågor nu så jag blir alldeles förvirrad. Var kan jag hitta svaren? Inom mig själv eller hos någon annan? Dessutom tror jag att jag får olika svar beroende på vem jag frågar.

Om någon frågar mig och vill ha ett seriöst svar på ovanstående frågor så blir svaret på den första och lättaste frågan: Ja, enligt almanackan är det fortfarande vinter, likaså enligt meteorologerna, men enligt många fåglar och andra vårtecken är det mer tveksamt. (Alltså ett svar med mycket ja och lite nej.)

Nästa fråga: det beror på var man bor. Vi som bor i Broby kan väl i stort sätt känna oss trygga vad vi än tror på, Gud, Allah, någonting eller ingenting. Men om jag ser på nyheterna på TV så blir jag alldeles förskrämd och beklämd. Att det finns så mycket ondska och negativism, hat och vilja att förgöra…….och inget kan jag göra åt det……det som händer i andra länder alltså. (Den här frågan har nog fått ett positivt svar)

Tredje frågan: ända sedan Kuba-krisen på 60-talet har jag varit mycket tveksam till alltför mycket konsumerande av nyheter. På 60-talet fick jag mardrömmar om jag hörde för mycket på radio, mina föräldrar hade inte TV, så jag slapp åtminstone att se hemska bilder som dagens barn ständigt matas med. Så förfärligt det måste vara, att vara ett barn, tillräckligt stort för att förstå vad blodiga människor måste innebära av sorg och smärta. Min gamla, kloka faster sa, att det räcker med att se nyheterna en gång i veckan, då håller man sig a jour med de stora världshändelserna. Och jag håller med, att se nyheter för ofta kan ge både ångest och oro. (Alltså med nej besvarad)

Fjärde frågan: För många flyktingar? Det är väldigt svårt att säga som regeringen nu gör, ”vi måste stänga våra gränser” med betydelsen, ”så vi tvingar alla andra att ta ansvar”. Vad vi gör i vårt land kan väl inte tvinga någon annan att göra något? Det tycker jag att vi hittills har sett, inget land har rest sig upp och sagt ”självklart har lilla Sverige tagit emot så många människor att det nu definitivt är vår tur nu”. Har någon annan hört någon sådan reaktion, som jag har missat? Och så vet vi att länderna runt Syrien har tagit emot flera miljoner människor i enorma tältläger och till vilken kostnad? Där snackar man inte om ”att vi klarar inte att ge dem arbete, bostad och skolgång”. De tvingas ta emot människor bara för att det är (jag vet inte hur många hushåll det finns i Sverige men) att hälften av all hushåll i landet tar emot en flykting, som inneboende, med löfte om att försörja denna person efter förmåga. Det skulle väl betyda någon miljon ställen att bo på, antar jag. Det gäller bara att vi gör som Reinfeldt sa: vi måste öppna våra hjärtan. ( Alltså, NEJ, vi har inte för många flyktingar i Sverige)

Sista frågan: JA vi är ett rikt land och beslutsfattare, myndigheter och storförmögna personer borde skämmas. Jag skäms å deras vägnar. Det är idag pinsamt att vara svensk. Vi får fler och fler miljonärer och miljonärerna blir miljardärer. Pengar finns i massor, de är bara placerade på fel ställen. De som tjänar mer än de kan göra av med under sin livstid kan gott dela med sig. Naturligtvis inte ge bort allt men en lagom stor del. Dessutom ”det är roligare att giva än att taga” har någon klok person sagt.

Sådana här frågor och liknande kan komma upp på våra Alphakvällar. Vi har precis startat så om du skyndar dig på kan du nog få hänga med redan den här terminen. Detta säger jag utan att ha frågat någon om jag får. Till alla andra goda Alpha-deltagare: väl mött på tisdagkväll kl 18.00 i Församlingshemmet Broby.

Berit Wickenberg