Nikola, 17, har hittat hem i dansen: "Ett sätt att bevara vår fina serbiska kultur"

Repetitionerna är redan i full gång denna onsdagskväll och flera olika dansgrupper gör sig redo att möta publiken i Tumba kyrka på den sista av tre evenemang i serien Världsmusik i Vinterkväll.

Nikola bjuder generöst på kaffe och fikabröd och ber mig att slå mig ner i föreningens lilla kaffehörna. Här har Nikola spenderat flera dagar i veckan sedan han som sexåring började dansa.

– Det här har blivit som mot andra hem. Främst är dansen ett sätt att få träffa andra serber så att vi kan få bevara vår fina kultur och lära mig språket. Det var svårt för mig att bevara serbiskan innan jag började dansa aktivt. Genom umgänget hittade jag gemenskap där jag kunde vara helt trygg i mitt språk, säger Nikola och ser märkbart berörd ut.

Nikola berättar att serbisk folkdans är väldigt stort i Serbien. Det finns hundratals folkensembler i hela landet. Serbien har till och med den nationella kammaren som kallas "Kolo" som representerar serbisk tradition, seder och danser i landet och utomlands.

Vad är utmärkande för serbisk dans?

– Den är väldigt unik. Flera olika typer av danser beroende på varit i Serbien dansen har sitt ursprung. I norra Serbien har vi mycket inspiration från ungrarna och österrikarna. Typisk centraleuropeisk dans. Om man rör sig lite mer söderut mot Bulgariska gränsen så får vi lite mer vassa danssteg, mycket mer machodans med högt tempo. Mot bergen har vi mycket dans på plattfot. Kostymerna, folkdräkterna, skiljer sig ganska mycket åt.

Nu kommer Nikolas tränare Igor och barndansgruppens medlemmar skiner upp.

– Igor är otroligt dedikerad och unik och har gjort att vår dansgrupp blivit väldigt uppmärksammad på sociala medier berättar Nikola.

Igor tar fram en stor trumma och slår sig ner längst fram i danslokalen. Serbisk musik spelas i högtalarna och Igor börjar instruera sina elever att dansa medan han själv slår på trumman.

– Det som driver mig mest är nog att ge barnen som dansar i vår förening samma chans som jag fick när jag var liten. Samma möjlighet att behålla traditionerna och hitta umgänge och tillhörighet. Det är ju särskilt viktigt för de som precis har kommit till Sverige. Det är svårt när man inte känner någon och det kan vara så skönt att ha en lokal, en förening att komma till.

Barnen dansar en otrolig ringdans med komplicerade steg och mycket fart. Därefter följer ett litet skådespel. Nikola intygar att jag bara har fått se en bråkdel av det dansgrupperna kommer att visa oss i Tumba kyrka på söndag.

– Ni kommer få högt tempo, skådespel, pardans, ringdans och ett jäkla tryck! Säger Nikola och ler stort.

Sanna Ludell