1970 hade musiken nått en återvändsgränd. Popens storhetstid var förbi och den musikaliska modernismen hade gått i stå. Några framsynta herrar tycktes dock visa på en möjlig väg ut. De skrev en påtagligt enkel musik, med drag av reningsbad. Howard Skempton komponerade vackra små stycken. John Cage tog avstamp i Erik Saties musik. Christian Wolff skapade något som ingen hittills hade föreställt sig.
Björn Nilsson framför pianoverk från denna brytningstid.