Hur kan vi leva för att möta verkligheten, ja, tom motgångar och lidande,och trots det bevara hopp och livsmod?
Hur säga ja till verkligheten, också när den känns grå eller smärtefull, på ett livskraftigt sätt?
Vad behövs av Gudsnärvaro - tröst - eller kanske ett tack för det som har varit?
Vi utforskar temat genom ord, gitarrtoner och stillhet.
Välkommen!