– Det var roligt att vara kyrkoherde och jag trivdes bra i Fristad, säger Joakim. Men jobbet som kyrkoherde är ett uppdrag som ligger på ens axlar hela tiden. Jag kände en längtan till det prästerliga hantverket.
Joakim tycker om att predika. Att tolka texter och dagsaktuella händelser, sätta ord på människors känslor. Här i Borås får han många tillfällen till det. Främst har han gudstjänster i Caroli kyrka, men ibland också på Sjöbo och Byttorp.
– Det ska vara en glädje att komma till kyrkan, säger Joakim. Jag önskar att människor ska få känna att Gud alltid står på den enskilda människans sida. Att fler ska få uppleva det. Där finns också förlåtelsetanken; att det blir fel ibland, men till Gud är du alltid välkommen tillbaka. Det vill jag att kyrkan ska gestalta.
Joakim är Uppvuxen i Göteborg. Han tyckte inte att högstadietiden var så rolig, men som konfirmand upplevde Joakim att han fick vara sig själv i kyrkan.
– Det var första kornet till en kallelse, förklarar han. Fast då tänkte jag inte på att bli präst. Andra människor på vägen påverkade det beslutet, inte minst min farmor. Hon pratade om hur tro kunde vara vardagsnära, och jag insåg att en präst inte behövde vara sådan som jag kanske trott att en präst skulle vara.
Joakim prästvigdes i Göteborg som relativt ung, 25 år gammal. Nu bor han på en gård i Falbygden med maken Daniel som är bebyggelseantikvarie. Till familjen hör också två hundar, dvärgpudlarna Levis och Archie, den ena vit och den andra svart.
– Archie har varit med på hundutställningar, berättar Joakim.
För övrigt har Joakim författat en feelgood-roman som är på väg att bli utgiven. Den utspelar sig i Göteborg och Dalarna, i kyrkomiljö och campingmiljö.