Om himlen talar vi ibland
Text: Anita Bohl (f. 1937)
Musik: Torbjörn Widfeldt
Om himlen talar vi ibland och undrar hur det blir.
Vi tänker på en härlig plats, ett okänt paradis
Där inga sorger längre finns och ingen hemlöshet.
Och det som förr var trasigt här blir nytt och friskt och helt.
Vi bär en längtan inom oss, till något som består,
ett hem vi en gång lämnade, och dit vår längtan går.