Vi tänder ett ljus i advent

Precis så börjar en av de sånger som vi väldigt ofta hör under adventstiden. Sång och musik hör till adventsfirandet, och kanske är det därför så många av oss längtar till den här mörkaste tiden på året. För något som också hör adventstiden till är alla ljus, och det att vi många gånger samlas i gemenskap kring de levande ljusen - både när Lucia kommer och när vi tänder ljusen i adventsstaken, ett i taget, för att räkna ner tiden fram till jul.

Adventstiden är en period av väntan. Jag minns hur det var när man var barn. Dagarna i december gick så otroligt långsamt. Allra värst var det när skolan hade slutat för terminen, och det enda som fanns kvar att göra var att vänta på julaftonsmorgonen.

Men under vår väntan kan vi passa på att göra något gott. Vi kan göra skillnad, för dem i vår närhet, för våra familjer, för våra arbetskamrater och för våra vänner. Vi kan också göra skillnad i ett större perspektiv och dela med oss av det vi har. Vi kan var och en bli bärare av musiken, ljuset och glädjen över att få fira Jesu ankomst till vår värld. Vi kan låta adventstidens väntan bli till glädje för andra, till ljus i mörkret, och till värme för dem som fryser i en värld som har blivit allt kyligare.

Låt därför tiden under advent bli en tid som också får inrymma omsorg och närhet, värme och ljus. En tid som vi delar med varandra och med dem vi har runt omkring oss. Ett sätt kan vara att dela gemenskapen i våra kyrkor här i Boden. Tillsammans kan vi sjunga de välkända sångerna och dela tiden av väntan - och förväntan – för att på så sätt göra vår värld litet mänskligare och litet varmare.

”Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.”
(Adventspsalm av Stewe Gårdare.)

En välsignad och varm adventstid till er alla!

/Hans Johansson, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Boden