Har du tjuvlyssnat någon gång? Kanske suttit lite gömd i trappan till nedervåningen när du var liten och försökt höra vad dina föräldrar pratade om i köket? Du kanske spetsade öronen allt vad du kunde, satt alldeles stilla för att inte avslöja dig och noterade både samtalston och innehåll i föräldrarnas samtal? Kanske tjuvlyssnade du lite då och då i allmänhet för att du var nyfiken som liten, och kanske gjorde du det i synnerhet några dagar innan jul för att du var ännu mer nyfiken? Kanske försökte du till och med andas tyst för att maximera möjligheten att snappa upp något spännande? Ja, kanske gjorde du så och kanske gjorde jag det också?
Det man givetvis inte vet som liten är att tjuvlyssnande är en ganska komplex konst. Det räcker nämligen inte att man endast lyssnar, i den meningen att man bara hör orden som sägs. Nej, vill du få ut så mycket information som bara är möjligt där du sitter gömd, kräver det mer av dig än att dina öron fångar in ljud. Det är inget man funderar över när man sitter där i trappen men man kan det automatiskt.
Jag minns att jag brukade lyssna efter fotsteg, så även stolskrap mot golvet och samtalsmelodin, och allt det tillsammans gav mig en rätt bra bild av vad det kunde röra sig om. Vid jul hörde jag förhoppningsvis också klippandet av en sax och tejp som revs av och jag drog slutsatser av det som gladde mig.
Så vad är det man egentligen hör när man tjuvlyssnar? Jo man hör personerna. Man hör förvisso vad de säger, men även hur de säger det och i vilket sammanhang. Man lyssnar inte bara på, utan man lyssnar in och lyssnar av och det kräver både intresse, fokus och närvaro. Att tjuvlyssna kräver alltså en relativt väl kalibrerad insats av den som lyssnar.
En skicklig lyssnare, dvs en lyhörd person har dessa nyss nämnda förmågor, och får därigenom människor att inte bara bli lyssnade på, utan också känna sig lyssnade på. Så har du tjuvlyssnat som liten är det inte omöjligt att du omedvetet filat på förmågor som gör att du kvalar in som en av dessa lyhörda.
För ska man på riktigt uppfatta vad en människa vill förmedla behöver man ta in så mycket mer än bara orden. För att kunna förstå behöver du kunna höra med öronen och med hjärtat samtidigt. Du behöver lyssna in även vad som inte sägs, kroppsspråk och ton och sammanhang och pauser. I samtal där lyssnaren har dessa förmågor, kan samtalet förvandlas till ett äkta möte. Ett möte där förtroende kan skapas och tillit väckas, ett möte där lyssnaren ser dig. Ett sådant möte uppstår där det finns en äkthet, en omsorg och en vilja att förstå. I en period av mitt liv hade jag en sådan lyssnare till mitt förfogande och det var fantastiskt. Kanske var hon en skicklig tjuvlyssnare som barn, precis som du och jag?
