På Bibelns första sida står det om hur Gud skapade de två stora ljusen över jorden; ett för att ge ljus under natten, och ett för att ge ljus under dagen (1 Mosebok 1:16-19). Bibeln vittnar om hur människor i årtusenden har känt till att jorden, månen och solen hör ihop. När vi vandrar i höstmörkret och tittar upp på månen är det solens ljus vi ser eftersom solen lyser på månen, som reflekterar ner dess ljus på oss. Månens ljus är alltså en spegling av ljuset från solen.
Jesus säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Johannesevangeliet 8:12). Dessa Jesu ord läser vi när dopljuset tänds i dopgudstjänsten. Dopet uppmanar oss främst till att ta emot ljuset: Guds frälsning genom Jesus seger över döden på korset och att varje dag ta emot Guds kärlek, nåd, hopp och frid. Dopet uppmanar oss också att ge vidare ljuset. Att vi, liksom månen, ska reflektera Jesu ljus genom att med ord och handlingar ge vidare Guds kärlek, nåd, hopp och frid.
Nu är det allhelgona. En helg då vi minns och tänder ljus för dem som dött. En helg då vi tillsammans behöver hjälpas åt att reflektera Jesu ljus till varandra. När jag leder begravningar säger jag i inledningsordet att vi genom musik, bön, ord och fysisk närhet får stödja varandra i denna stund. Det är några sätt vi kan reflektera Jesu ljus till varandra på.
I Svenska kyrkan Boden försöker vi nu under allhelgonahelgen att visa varandra det stödet genom att ha öppet i Överluleå kyrka, Lundagårdskapellet, Skogskapellet, Ederfors kyrka, Gunnarsbyns kyrka och Mariakyrkan i Sävast. Om din kropp tillåter dig, fundera på om du har någon i din närhet som skulle må bra av att komma till någon av dessa platser. Ta denne sedan i handen och kom - för att få möjlighet att ta emot och reflektera vidare Jesu ljus.
/Rebecka Folkesten, präst