Nåd är att få någonting som är bra för oss utan att vi har förtjänat det. Och det goda vi får av Gud är så mycket! Nåd är att Gud älskar oss oändligt och vill vara med oss genom livets alla skiftningar. Nåd är frälsningen, att Jesus Kristus, Guds son, dog på korset för våra synders skull, så att vi får ta emot förlåtelse när vi ber om det. Nåd är att få tro att detta liv inte är allt, utan att det finns en himmel dit vi är välkomna när vi dör. Nåd är att vi i dopet får ta emot den Helige Anden som hjälper oss att be, och att leva i Gud, såsom fiskarna lever i havet. Nåden är gratis. Vi kan inte prestera oss fram till den, och det är väl ett evangelium – ett glatt budskap – om något. För tänk så hemskt det vore om det kom an på oss och vår kapacitet för att Gud skulle ge oss av sin nåd!
Jag minns när jag var liten, och skulle bada på sommaren. Jag och mina kompisar var så itutade att vi skulle passa oss för det blådjupa. Dit skulle vi inte simma, utan det skulle vi hålla oss borta ifrån. Så vad gjorde vi? Jamen, så klart simmade vi ut på det blådjupa. Trots förmaningarna. Vad var det då, det där blådjupa? Jo, det var där vi inte bottnade. Inte ens om vi försökte nå botten med yttersta tåspetsen och samtidigt höll huvudet allt vad vi kunde ovanför vattenytan så kunde vi bottna. Det blådjupa. Man ryste längs ryggraden bara man hörde ordet. När vi var på det blådjupa gällde det att trampa vatten för glatta livet för annars sjönk vi. Så vi trampade så länge vi orkade, och sen simmade vi närmare land så att vi bottnade. Vilken härlig känsla det var att bottna! Vi var i trygghet från det där blådjupa.
Är det endast i vatten som det där blådjupa finns? Har vi blådjup i våra liv? Hur ser ditt blådjup ut? Livets blådjup, som vi till skillnad från när vi var nyfikna barn inte alls söker upp frivilligt, utan istället passar oss för. Men som ändå finns där i våra liv. Det bottenlösa. Det som gör ont. Vi trampar liksom vatten, men det är ändå svårt för oss att hålla oss flytande.
Profeten Jesaja säger till oss: Vänd er till mig, folk från hela jorden, så skall ni bli hjälpta. Jag är Gud, ingen annan finns. Det är nåd. Att Gud finns med oss med sin kraft.
Aposteln Paulus skriver i Galaterbrevet att det är tron på Kristus som gör oss rättfärdiga. Det är nåd. Det räcker att tro, att säga ja till Kristus.
Jesus själv säger i Johannesevangeliet: Jag har mat att äta som ni inte känner till. Det är nåd. Varje gång vi möter Jesus i nattvarden får vi bokstavligt talat smaka på nåden, Jesus oändliga kärlek.
Det enda jag vet det är att nåden räcker. Att möta Jesus kan vara omvälvande. Men inte på ett bottenlöst sätt. Det finns inget blådjup. Däremot finns det djup hos Jesus, men inte djup där vi riskerar att sjunka om vi inte av egen kraft trampar vatten. Vi sjunger i psalm 285: Det finns djup i Herrens godhet och dess gränser ingen ser. Det finns ingen botten, ingen gräns för hur mycket Jesus älskar oss. Den kärleken är fullständigt oändlig och den ges till oss av nåd. Den är gratis. Och just därför behöver vi inte hålla oss flytande av egen kraft, utan vi kan tillitsfullt överlämna oss åt Jesus. Och då kommer vi att märka att nåden räcker, och att vi kan bottna i den.
/Anna Grenholm, biträdande kyrkoherde