När jag vänder mig om ser jag mina egna spår, två skidspår och avtryck av stavarna. Nästa dag snöar det och spåren syns inte längre.
Vi lämnar alla spår efter oss på olika sätt. På vår toalettdörr har ett av våra barnbarn skrivit sitt namn på flera ställen, spretiga bokstäver som tryckts in hårt med en bläckpenna, omöjliga att få bort. Vår hundvalp gnagde på ett hörn av den gamla fina byrån. Ja, listan kan göras lång på de olika spår som vi lämnar efter oss. Några finns kvar för alltid medan andra försvinner efter ett tag. Som mina skidspår i snön.
Vissa spår ser man inte fastän de finns. Spår som satt sig inuti människor. Ord och handlingar som vi delar med varandra. Det är viktigt att tänka efter vilka spår man lämnar. En hjälpsam hand, vänliga ord eller bara ett leende kan räcka långt. Vilka spår vill du lämna efter dig?
/Karin Sandling, assistent i församlingsarbete