Advent – Livet söker dig

Advent – Livet söker dig

”Jamen, ska det vara så svårt att förstå!!” Nog kan vi på många sätt relatera till när en förälder tappar tålamodet och till slut ropar: ”Nu är det slutdiskuterat – gör som jag säger!” Vi har varit där allihop, både som barn och vuxna. Och att vara vuxen är inte lätt.

Att vara Gud är nog inte heller lätt. Det är för stort för oss att förstå, så är det, men ändå. Hur många gånger har inte ropet skallat från Gud; ”Lugn, besinna er (ungefär ”ta er samman”), minns att jag är Gud, höjd över folken, höjd över jorden (Psaltaren 46:11), ”I mig är det som ni lever, rör er och är till” (Apg 17:28).
Men vi fortsätter att vända bort blicken, vissla och låtsas som om vi inte hör eller ser. I bästa fall lyssnar vi med ett halvt öra.

Vad gör då Gud? Tröttnar på oss, ger upp? Nej, då vore det inte Gud. I sin ofattbara kärlek till oss så gör han sig till människa, föds i ett stall i Betlehem, bland enkla (och säkert förvånade) föräldrar i en värld full av fiendskap och misär. Mitt ibland oss vill han stiga fram som Människan med stort M. Inte för att förhäva sig utan för att ge sitt liv till oss. ”Jag är vinträdet, ni är grenarna”, säger han.

Som ett stort ljus får han lysa för oss i mörkret. Och trots vår egenkärlek och dårskap, så tar han sats om och om igen och säger till oss:
Hör, jag kommer med Livet till er, lyssna nu noga…

Lotta Damm