Nu går Paulus över till ett av skälen till att han skriver detta brev; han vill berätta för församlingen om sina närmaste planer. Dels skall han omedelbart skicka tillbaka Epafroditos till dem. Förmodligen är det väl han som kommer att leverera brevet. Dels planerar han att skicka sin närmaste medarbetare Timotheos till den för att de ska få veta hur processen mot honom avlöper men också för att han själv ska kunna få rapport om hur de har det. Slutligen hoppas han att själv kunna besöka församlingen inom kort.
Han skriver ” i min tro på Herren litar jag på…”. Detta visar att Paulus gör upp sina planerar under bön om Jesu ledning, eftersom han vill tjäna honom och litar på hans hjälp. Därmed är han även beredd att låta honom ändra på det som Paulus bestämt (jmf Apg 16:6-10, Paulus kom till Filippi efter en dröm som han såg som Guds kallelse).
I början av brevet nämns Timotheos som medförfattare. Men i takt med arbetet så utvecklade det sig till att bli ett mycket personligt brev från Paulus själv. Att författa ett brev på den tiden kunde dra ut på tiden. Som fånge kunde ju Paulus heller inte styra över sin tid.
Så när Timotheos nu åter nämns behandlas han inte längre som brevskrivare. Paulus skriver saker om honom som han aldrig skulle skrivit om sig själv och vi får en inblick i hur mycket Paulus håller av honom. För han står fast när ”alla andra” sviker, skriver Paulus. Vilka han syftar på vet vi inte, kanske är det dem redan som nämns i brevet (1:15, 17, 3:18–19). Förmodligen var det medarbetare som inte var beredda att ta konsekvenserna av budskapet och lida för evangeliet. Timotheos däremot stöttar Paulus som en ”som en son hjälper sin far”, vilket han varmt uppskattar.
Som Kristen är det viktigt att ha förebilder. Tidigare i brevet har Paulus lyft fram Jesus, som levde i ödmjukhet och lydnad. Nu lyfter han fram sina trogna medarbetare Timotheos, som lik ingen annan känner ansvar för ”Jesu Kristi sak” och Epafroditos, en ”medkämpe” som de ”skall hedra”.
Denne Epafroditos vet vi inte mycket om. Han nämns bara i detta brev och ingen annan stans i Nya testamentet. Förmodligen var han en grek (hans namn betyder ”en som till hör Afrodite”, en av de grekiska gudinnorna), som blivit omvänd till kristendomen, kanske redan vid Paulus första besök där. Uppenbarligen var han mycket betrodd i församlingen eftersom han fick i uppdrag att ta med en gåva från församlingen och bistå Paulus under dennes fängelsevistelse.
På den här tiden fick inte fångarna någon mat i fängelset utan var helt beroende av hjälp utifrån. Så gåvan från församlingen var naturligtvis mycket välkommen. Tanken var väl då att Epafroditos skulle stanna under hela den tid som Paulus satt fängslad, men längtar nu hem. Därför behöver Paulus motivera att han sänder tillbaka honom, så att församlingen inte ska tro att han smitit från sitt uppdrag. Han hade nämligen drabbats av en sjukdom som nästan kostade honom livet. Förmodligen var det väl en av de många infektionssjukdomarna som florerade i de större städerna, där hygienen inte var den bästa. Så att sända tillbaka honom var nödvändigt inte bara för hans egen skull utan även för Paulus själv, som fick slippa den stora sorg som förlusten av en nära medarbetare skulle innebära. Det är även bra för filipperna, som nu får tillbaka en trogen medlem i församlingen.
Att fundera vidare på.
- Att bara tänka på sitt är naturligt för oss människor. Tänker du även på Kristi sak? På vilket sätt sker det i så fall?
- Vilka är dina förebilder?
- Kan du ge exempel på människor som har något av det som kännetecknade Timotheos och Epafroditos?