Paulus börjar med att tacka Gud för församlingen. Det gör han ofta i sina brev, men i det här fallet är det med särskild värme. Det visar den nära relationen han hade till församlingen och den hjälp han hade fått från dem i arbetet med att sprida det glada budskapet (evangeliet) om Jesus Kristus.
Trots att han inte varit i församlingen så lång tid hade ändå en nära relation uppstått. Och även om han inte själv hade kunnat vara där och undervisa dem i tron är han ändå övertygad om att de är i goda händer. För Paulus vet att det var Gud som verkade genom honom när människorna i Filippi kom till tro. Och Gud lämnar ingenting halvfärdigt utan kommer också att fullborda det.
Därför ber också Paulus att deras kärlek ständigt skall växa. För Paulus är nämligen det kristna livet något dynamiskt som ständigt växer och utvecklas, så att relationerna i församlingen ständigt fördjupas så att de kan leva värdigt den kallelse de har fått och att ingen ska kunna anklaga dem för ett oanständigt liv. Men detta är inget som den kristne på något sätt kan åstadkomma på egen hand. Den är en konsekvens av det som Jesus har gjort för oss och något som ger Gud äran.
Att fundera vidare på:
Vad finns att tacka för i ditt liv?
Hur märks det att du växer och utvecklas som människa och som kristen?