Lyssna

Filipperbrevet - Paulus som föredöme

Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er. Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. (3:17-21)

Den första versen i detta stycke (perikopen) hänger innehållsmässigt närmast ihop med det tidigare. Paulus uppmanar här sina läsare att likna honom och ta efter hans exempel (ordagrant vara med-efterföljare) på samma sätt som han själv försöker följa och efterlikna Kristus. Samtidigt som han varnar för att ta efter andra exempel. Vilka Paulus avser som är ”fiender till Kristi Kors” är inte helt tydligt. Det kan vara människor som inte är kristna och som försöker hindra honom att predika evangeliet. Det skulle i så fall vara människor som lever som de flesta på den tiden, i frosseri, sexuell omoral och endast brydde sig om det som hörde till det dagliga livet. En beskrivning som skulle kunna passa in på ganska många människor även idag.
Men det kan också vara fråga om samma personer som han varnat för i det tidigare stycket. För den tolkningen talar att han har sagt det många gånger och att han nu gör det under tårar, eftersom han sörjer över att kristna människor inte vet bättre. I så fall skulle fiendskapen till ”Kristi kors” kunna vara omskärelsen, som enligt Paulus sätter Kristi kors och försoningsgärning ur spel (jmf Gal 5:1-4: Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.).
I så fall skulle uttrycket att ”deras gud är buken” kunna syfta på efterlevnaden av de judiska föreskrifterna om ren och oren mat, vilket är raka motsatsen till det som Paulus förkunnar att maten inte spelar någon roll (Det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. 1 Kor 8:8).
Vidare kan då de som ”får sin ära genom könet” (ordagrant: de som söker sin ära i det som är deras skam) syfta på dem som håller fast vid omskärelse i motsats till Paulus som ”inte förlitar sig på något yttre” (Fil 3:3).
Denna livsstil och detta synsätt menar Paulus kommer ”sluta i fördärvet” eftersom han hävdar att ingen människa leva upp till lagens krav (Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. Rom 3:20).
Så istället för att bara tänka på det jordiska menar Paulus att Filipperna ska fokusera på sitt himmelska hemland. Ordagrant skriver han ”himmelska medborgarskap” och syftar säkert på att Filippi var en romersk koloni och dess medborgare hade privilegiet att vara romerska medborgare, vilket betydde otroligt mycket på den tiden (se t ex Apg 16:37-39). Det berodde på att de romerska myndigheterna med kejsaren i spetsen hade kontrollen över hela medelhavsområdet och därmed garanterade fred och säkerhet för sina medborgare. Därför kallade sig kejsarna ofta för ”räddare”.
Mot detta ställer Paulus en annan räddare, nämligen Herren (också det en kejsartitel) Jesus Kristus, som kommer att lägga allt under sig (jmf Fil 2:9–11). Han skall då göra allting nytt, även de kroppar som hans anhängare ”har i sin ringhet”, märkta av ”syndens lag i sina lemmar” (Rom 7:23) skall bli lika den kropp som Kristus har i sin härlighet. Den väg som Jesus gick (enligt Fil 2:6–11) i ödmjukhet och lydnad, via lidande och död till uppståndelse, upphöjelse och härlighet blir därmed ett mönster även för de kristna. Detta skriver även Johannes om i sitt första brev: Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är (1 Joh 3:2).

Med denna sammanfattning vill Paulus åter igen visa hur lite det yttre, kroppsliga livet är värt jämfört med det inre andliga livet.

Att fundera vidare på.
- Vad har du för mål i ditt liv?
- Vilka är dina förebilder och föredömen?
- Ser du en risk att omsorgen om det yttre, jordiska livet blir viktigare omsorgen om ditt inre, andliga liv? Vad kan du göra åt det i så fall?
- Tänker du på himlen som ditt hemland? Vad gör det med sig i så fall?