Lyssna

Filipperbrevet - Arbeta på er frälsning

Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt skall ni vara glada och glädjas med mig. (2:12-18)

Jesus var lydig ända till döden på korset. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat, och därför uppmanar Paulus sina älskade vänner i Filippi att arbeta med fruktan och bävan på sin frälsning. Han använder alltså Jesu liv i ödmjukhet och lydnad som ett mönster för sina läsare. Det kristna livet ses som en konsekvens och en respons på det Gud har gjort för oss i Jesus Kristus.

Det Paulus här skriver kan låta motsägelsefullt. Å ena sidan uppmanas hans läsare att arbeta på sin frälsning, som om allt hängde på dem och att det fanns risk att allt skulle kunna gå förlorat. Å andra sidan skriver han att det är Gud som verkar energiskt i dem (det grekiska ord som används, energein ligger bakom vårt ord energi) och ger dem både vilja och förmåga.

Bakom denna synbara paradox kan man ana motsättningen mellan anden och köttet, som beskrivs ovan och som Paulus skriver om i Gal 5:13–26. Gud verkar i oss med sin Ande, men det finns något i oss (köttet eller egot) som gör motstånd och visar sig i ”knot” och ”förbehåll” mot Guds vilja. Denna kamp beskriver Paulus även i Rom 7:15: ”Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det (goda) jag vill, det gör jag inte men det (onda) jag avskyr, det gör jag.”  Därför måste man som kristen aktivt bekämpa sina egoistiska impulser och låta Gud verka i oss för att förverkliga hans (goda) syften med oss så att vi ska kunna växa i tro, hopp och kärlek (1 Kor 13:13).

Dessutom motiverar Paulus sina förmaningar med att:

1.       hans läsare skall bli rena och oförvitliga (oskyldiga) som det Guds fläckfria barn de är. Mycket i den kristna tron handlar alltså om att ”bli det man redan är”, dvs leva värdigt sin kallelse, som är att:

2.       lysa som stjärnor på himlen. På den här tiden orienterade och navigerade man ofta efter stjärnorna. Filipperna uppmanas att hålla sig till livets ord (ordet som både talar om det sanna livet och ger liv) så att de kan vara moraliska förebilder för andra människor, i en omgivning vars moral lämnade mycket övrigt att önska (ont och fördärvat släkte, jmf 5 mos 32:5).

3.       Paulus kan vara stolt på Kristi dag, dvs när Jesus kommer tillbaka (Fil 2:10-11). Om Filipperna håller fast vid sin tro så har inte Paulus möda varit förgäves, även om han måste offra livet. Paulus anspelar här på dryckesoffret, dvs det vin som hälldes på altaret i templet som en del av offerceremonin. Och han förrättar det offret med glädje och förväntar sig att hans vänner ska glädja sig med honom

Att fundera vidare på.
- Känner du igen dig i beskrivningen att livet inte alltid blir som du har tänkt dig trots goda intentioner?
- Finns det områden i ditt liv där du känner att egot (köttet) får för stort inflytande?
- Hur kan du vara ett föredöme för andra människor?
- Vad är du stolt över i ditt liv?