Fastan varar 40 dagar från Askonsdagen (onsdagen efter Fettisdagen) till och med Långfredagen, då Jesus korsfästes. Påsken, uppståndelsefesten, börjar i och med Påsknatten på Påskaftons kväll.
Fastlagssöndagen
Tiden från fastlagssöndag till fettisdag är traditionellt karnevalstid. Carnevale betyder ”farväl till köttet”, och är en tid av fest som en hyllning till livet och glädjen, innan vi går in i fastan.
Askonsdagen
Som en dramatisk kontrast till karnevalens glädje över livet tecknas i mässan ett kors i pannan med aska, till orden ”Kom ihåg att du är stoft och åter skall bli stoft” (1 Mos 3:19). Det blir en påminnelse om att inte ta livet för givet, om att vi bör tänka på livets mening och dess ansvar.
Fastan
Fastan är en utmaning, en tid då vi kan försöka rota oss i oss själva, i våra relationer med våra medmänniskor och med Gud. Fastan handlar inte om att försaka det goda, utan om att tänka efter om vi prioriterar det som vi också värderar mest. Vi får fundera på vad som drar oss bort från Gud. Att reflektera över: Vad kan vi själva göra för att bli alltmer lika Gud? Vad har vi svårt att acceptera i oss själva som vi behöver Guds hjälp och nåd med?
Stilla veckan
Vi följer Jesus i Jerusalem från Palmsöndagens intåg i Jerusalem till döden på korset. Var dag har sitt tema som tas upp i Passionsandakter.
Skärtorsdagen
Då firade Jesus den första nattvarden med sina lärjungar. Det blev en Guds gåva, en ständigt pågående gemenskap mellan oss och Gud. Senare på kvällen blev Jesus arresterad, i gudstjänsten symboliserat av att alla utsmyckningar tas bort och ljusen släcks.
Långfredagen
Denna dag förverkligar trosbekännelsens ord ”nederstigen till dödsriket”, Guds smärta är blottlagd. Judarna offrade varje år ett lamm för folkets synder. Gud offrade istället sin son, för alla tider, för vår skull. Jesus blev Guds lamm, som öppnar vägen till Gud för oss. Fastan är en allvarlig tid men meningsfull, och den slutar i korsets tecken, hoppets tecken som pekar framåt mot påskens återuppståndelse, liv och glädje.
