Bilden som dök upp i tanken när jag läste att söndagens tema var medmänniska var på en med, det järn som sitter på en spark eller på en skridsko. Den meden kräver ett ganska gott före för att den ska glida lätt och gör den det så kommer det gå både fort plus att det kan vara väldigt skoj att åka både spark och skridskor. Men ni som testat ni vet hur det är. När det tinat lite på vägen och det kommer fram grus och sten då är det inte så skoj att åka spark längre. Det hackar och krånglar, det går inte så lätt och fort längre.
Likadant är det med livet, ibland kommer det fram grus och sten som man får försöka lotsa sig fram mellan och farten minskar drastiskt.
Det är då man behöver stöd och hjälp från sin omgivning, någon som finns till, är med dig och lyssnar, en med-människa.
I dagens gammaltestamentliga text hämtat från femte Moseboken står det.
”Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.”
Att öppna sin hand innebär mer än att hjälpa till med gåvor, bidrag eller att ta över, vi öppnar vår hand för att någon annan ska kunna lägga sin hand i din. Hand i hand går vi och försöker kryssa oss fram mellan sten och grus för att få en lättare promenad.
Ta min hand så vandrar vi livets stig tillsammans jag går med dig!
/Mats Andersson, Diakonpraktikant