Den tid på året då vi ser naturen förändras för var dag som går, tiden då vi i kyrkan har sett långfredagens sorg förvandlats till påskens glädje, sett det som en gång varit dött få liv igen. Det är tiden när vi människor förvandlas, sträcker på krökta ryggar och försöker fånga strimmor av den sol som värmer alltmer för varje dag som går.
Naturen och människan hänger ihop, den förvandling som världen nu går igenom går också vi igenom. Ett uppvaknande strömmar genom oss, men det är förstås inte bara kroppen som får liv utan också vår själ. Det är som om den där lilla livsgnistan i oss väcks upp och blir en flammande låga som brinner starkare ju längre dagarna blir. Anden får luft under sina vingar.
Vi människor är den smala och vanskliga bryggan mellan dessa starka krafter, de själsliga och de biologiska. Vi är ett myller av genetik, arv, kultur, miljö, väder och vind, känslor och erfarenheter. Vi är en del av det levande i världen, den värld som nu står i knoppning och väntar på att få slå ut i blom.
Ludvig Lindelöf
Präst i Annedals församling