Vem ska man tro på? Idag är det riksdagsval i Sverige. Påståenden och fakta sköljer över oss. Verklighetsbeskrivngar presenteras, siffrorna haglar, partierna bjuder över varandra. Om ni röstar på oss kommer alla problem att lösa sig och vi får det goda land som vi alla önskar. Helst allt åt alla. Om ni däremot röstar på något annat parti än vårt så är undergången nära.
Du kanske tycker att jag raljerar över valet och det är nog delvis sant. Men jag är ganska säker på att både du och jag känner oss ganska förvirrade just nu. Om du inte redan röstat och bestämt dig så uppmanar jag dig att göra det. Vår demokrati är inte självklar. Antidemokratiska rörelser står alltid i kulisserna och väntar på att samhället ska kollapsa och kaos utbryta. Då har de sin chans. Att bryta ner det som generationer har kämpat för och byggt upp.
Då byts det höga förtroende som vi har för varandra och den världskända höga tilltron till myndigheter och rättvisa som vi lever med i vårt land, mot misstro och misstänksamhet.
Vi ser redan tendenserna. Man talar mycket om oron i samhället.
Man ställer invandrare mot svenskar, man mumlar om att inskränka yttrandefriheten, montera ner jämställdheten och rättigheter för vissa grupper. Syndabockstänkandet lurar alltid i vassen. Det är lättare att förenkla än att se hela bilden.
Kort sagt; tro mot misstro. Vem ska jag tro på ?
När det gäller valdebatten så har jag inget svar. Bara ett råd; kontrollera fakta och tro inte på vad som helst. Här är en smula misstro att föredra.
Men om misstron helt tar över så att vi inte längre lyssnar på fakta och viftar bort allt som inte passar vår egen bild av verkligheten, då är det fara på färde.
Idag vill jag hålla en glödande predikan om tro.
Tro mot misstro.
Den förste att uppträda på trons scen idag är den gamle Nehemja; han som tillsammans med Esra återvänder från den långa fångenskapen i Babylon på 500-talet före Kristus. Han har alla anledning att vara nedslagen och modfälld. Ett förrött land möter honom; en spillra av de bortförda och fångna kan återvända. Profeterna är döda och templet förstört. Men han drivs av tro och hopp. Han ställer dig i spetsen och blir en ledare; han påminner folket om gångna tider; har ni glömt hur Gud sörjde för sitt folk under den långa ökenvandringen från Egypten. Om han gjorde så då ska han väl också ta hand om oss nu. Det kan vara nyttigt för oss att påminna oss om våra förfäder som kämpadepå steniga åkrar, arbetade och slet för sina familjer och för sitt land. Och de gjorde det med tro och hopp; våra många kyrkor och gamla kapell vittnar också om en stark tro på Gud. De bars liksom Esra och Nehemja av en framtidstro och ett starkt hopp. Nehemja byggde upp Jerusalems stadsmur och återuppbyggde templet. De ägnade sig inte åt att kasta skulden för nederlag och misslyckanden på någon annan utan Spottade i nävarna och tog itu med att tillsammans bygga upp samhället igen. Här har vi något att lära. Att bara se problem och grotta ner sig i olycksprofeternas litanior, att tro att allt är på väg att gå åt skogen, bygger inte land och gemenskap. Det söndrar och splittrar. Det göder misstro och kväver tron. Det ställer grupp mot grupp och löser inga problem alls.
Esra och Nehemja är i grunden praktiska män. De vill bygga upp och de vet att Gud är med dem. Han som befriar de fångna, och ger oss kraft och livsmod att se framtiden an med tro.
Detsamma säger Paulus, om än med andligare språk. Han har varit en längre tid i församlingen i Efesos; han har arbetat och försökt bygga upp en församling där och nu ska han lämna över ansvar och ledning åt andra, de äldste.
Men också han talar praktiskt. Han talar om att de är Guds byggstenar, påminner dem om att han har arbetat med sina händer för att försörja sig, han har inte legat dem till last, han har varit ärlig och han vill att de ska ta efter honom så att de särskilt kan ta sig an de svaga. Detta är kristen etik, om man nu ska tala om en sådan.
Att ta sig an de svaga, att skydda de utsatta, öppna sina hjärtan för änkor, faderlösa och främlingar, som det heter i Bibeln. Det är lätt att översätta detta till vår tid och vår situation.
Det handlar om tro och öppenhet mot misstro och instängdhet.
Slutligen Jesu egna ord om att först söka Guds rike och hans rättfärdighet så ska vi få allt annat också; mat, kläder, hus och hem, trygghet och välfärd.
Är det så enkelt tänker du kanske. Nej, enkelt är det inte. Jesus uppmanar oss givetvis inte att sättas oss ner med armarna i kors och vänta på att Gud ska föda oss som fågelungar. Våra förfäder som hade en stark tro på Gud och verkligen sökte hans rike, de arbetade hårt, det vet vi alla. Men när man arbetar i tro och med hopp, när man öppnar sitt liv och sitt hjärta för Gud då inser man också att allt vad vi har och allt vad vi skapar kommer ur Guds hand. Livet är en gåva från honom och likaså maten, kläderna, vårt hus och hem, våra familjer, släkt och vänner. Vi är alla bröder och systrar i världen. 1936, när Europa marscherade allt tydligare och tydligare i misstro och misstänksamhet skrev Anders Frostensson psalmen” Tung och kvalfull,vilar hela världens nöd på Jesu hjärta..” nr 102 i psalmboken. I sista versen kan man ana eko av samma tidsanda som vår; Öster, väster, norr och söder,korsets armar överskygga, alla äro våra bröder, som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandrar osedd vid vår sida.
Att söka Guds rike är att söka det rike Jesus ville bygga med oss på jorden; ett rike där vi hjälper och stöder varandra, ett rike där de svaga skyddas, där vi inte bygger murar och gränser mellan människor och folk, ett rike där vi förlåter varandra och visar omtanke och förståelse.
Om vi söker det riket, då behöver vi inte oroa oss för vad vi ska äta, eller klä oss med. Gud vet att vi behöver detta, men livet är mer än mat och kläder. Livet är till för att delas med andra, inte att stänga in sig med sitt eget.
Valet handlar om tro eller misstro. Om tro att Gud är med oss och då kommer vi att klara oss; då kommer vi att tillsammans kunna bygga vårt samhälle och lösa problemen.
I stort och i smått. I mitt lilla liv och i det stora samhällets liv.
Vad väljer du? Tro eller misstro?