Bön
1En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning.«
Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.0Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«
Jesu lärjungar såg hur Jesus bad, ofta och länge, och de kände väl som vi, att vi är nog ganska dåliga på att be. Vi vet kanske inte hur vi ska be, eller vad vi ska be om. Ja det kan vara svårt att ha ett samtal, hjärtats samtal, med Gud, som vi inte kan se och som inte svarar direkt som i ett vanligt samtal. Bön kan ju vara mer som en inre monolog, en slags meditation, där jag talar med Gud som om Gud faktiskt lyssnar och bryr sig om mig.
Det är en konst som man behöver lära sig. Lär oss att be, bad lärjungarna, och först fick de en bön som blivit den mest kända bönen i världen skulle jag tro, Fader Vår, eller Vår Fader som den heter nu. Den innehåller allt det viktigaste vi behöver be om. Vi vänder oss till Gud som till en god far, som älskar oss, och vi ber om att hans vilja ska ske och att hans namn ska vara heligt. Det betyder att Guds namn aldrig får missbrukas. Och Guds vilja är alltid det bästa, även om den inte stämmer med vår alla gånger, och vi ber om att hans rike ska komma. Och Guds rike är fred, välgång, kärlek och liv.
Sedan ber vi om att vi ska ha dagligt bröd, alltså allt vi behöver för att leva. Vi ber om att Gud saka förlåta oss våra skulder, precis som vi förlåter varandra. Lägg märke till att vår förlåtelse hänger ihop med Guds förlåtelse. Om vi inte förlåter varandra kan vi inte förvänta oss att Gud ska förlåta oss.
Och så ber vi om att vi inte ska inledas i frestelse, eller utsättas för prövning som det står nu. Faktum är att det grekiska ordet i grundtexten betyder både frestelse och prövning. Gud frestar ingen, men vi ber om att vi inte ska komma i frestelse eller bli prövade över vår förmåga. Och viktigast av allt, att vi ska bli räddade från det onda. Det värsta onda är att bli skild från Gud och hamna i ondskans våld, för evigt. Men Gud har makten, och var och en som vänder sig till Gud och litar på hans makt att besegra synd, ondska och död genom Jesus Kristus, ska bli räddad från det onda.
Efter bönen Fader Vår berättar Jesus en liknelse om vännen som kom till sin granne mitt i natten och bad om bröd. Ibland kan det verka som om Gud är som den ovillige grannen. Men håll ut, säger Jesus. Ge inte upp för den som ber ska få och för den som bultar på Guds port ska den öppnas.