Ansgarskapellet

Ansgarskapellet

Adress: 
Hitta hit: Se längst ned på denna sida. 
Geografiskt: strax öster om Björkö by i Ekerö kommun

Ansgarskapellet förvaltas och ägs av kapellstiftelsen Ansgars Minne. Ekerö pastorat ansvarar för skötseln, och varje sommar bedrivs här sommarkyrka med Adelsö-Munsö församling som ansvarig.

Foto: Mats Åsman

Ansgarskapellet

Kapellet uppfördes 1929-1930 till minnet av Nordens apostel, Ansgar (801-865).

Kommendören för Frälsningsarmén i Sverige, Johan Ögrim, hade 1919 föreslagit ärkebiskop Nathan Söderblom, att man borde uppföra ett kapell på Björkö till minne av Ansgar. Man planerade, att bygget skulle stå färdigt 1930, till 1100-årsminnet av Ansgars landstigning på Björkö. I enlighet med ärkebiskopens önskan skulle kapellet ”vara öppet för varje samfund, vilket broderligt erkänner andra kristna samfund”.

Meningen var att kapellet skulle byggas i det egentliga Birka, på det fornminnesområde, som inköpts av staten. Detta mötte mycket motstånd då många ansåg att det stod i strid med antikvariska intressen att uppföra en byggnad på fornminnesområdet. En annan plats utsågs och Nathan Söderblom köpte personligen en tomt, avstyckad från Björkö Östergård.

Professor Lars Israel Wahlman, en av dåtidens främsta arkitekter, fick uppdraget att utforma kapellet. Främst med tanke på akustiken fick kapellet sin klockform. Kapellets yttermurar består av röd sandsten som är hämtad från Midsommarholmen i Mälaren och från Underås i Enhörna.

Interiören är formad av de bästa av våra konstnärer. Så gott som alla inventarier är skänkta.

Tre bronsskulpturer av bildhuggaren Carl Eldh finns i kapellet. Ansgar, nedkallande Guds välsignelse över Birka, Frideborg med dottern Katla samt Hergeir, Birkas kristne hövitsman.

Konstnären Olle Hjortzberg har utfört korets kalkmålning.

Målningarna på ömse sidor om absiden gjorts av konstnären Gunnar Torhamn. På insidan av de stora ekportarna som är ritade av professor Lars Israel Wahlman återges scener ur Ansgarskrönikan. Gunnar Torhamn har utfört dem på förgylld kopparplåt. De rika järnbeslagen är smidda av bygdesmeden Gunnar Andersson på Adelsö.

Mittskeppets arkadbågar vilar på kolonner med skaft av kolmårdsmarmor och kapitäl av granit.

Kapellets ljuskronor är formgivna av Lars Israel Wahlman. De är av snidat och förgyllt trä med plats för åtta ljus.

Orgeln är det enda inventarium, som inte är skapat för Ansgarskapellet. Den tillverkades 1801 för Djura kapell och flyttades till Ansgarskapellet.

Kapellets klocka är gjuten hos K G Bergholzt & Co i Stockholm 1930. Den är smyckad med stiliserade björkar och har inskriptionen ”Till Guds ära och Ansgars minne”.

Ansgarskapellet
Foto: Mats Åsman

Missionen och Birka

Birka grundades i mitten av 700-talet av svearnas konung för att stärka kontroll och handel i området. Tvärs över sundet låg Kungsgården på Adelsö.

Under 700-talet hade den politiska situationen i Västeuropa stabiliserats genom det karolingiska rikets framväxt. På juldagen år 800 utropades Karl den store till kejsare av påven i Rom. Vid denna tid hade fankernas rike direkt gränskontakt med danerna och utövade ett visst tryck på dessa. När danska kungar var fördrivna från landet i släktfejder togs de också ofta emot i frankeriket och fick ett betydande stöd, trots att de fortfarande var hedningar.

Förhållandet mellan de västeuropeiska rikena och skandinaverna försämrades dock snabbt. Vikingatågen som påbörjats i slutet av 700-talet med överfallet på klostret Lindisfarne i Nordengland år 793, fick allt större omfattning. Det blev allt svårare att skydda sig mot dessa plundrande och brännande flottor.
När därför den fördrivna danske kungen Harald nydöpt skickades tillbaka till Danmark under 820-talet sökte kejsar Ludvig den fromme en präst som skulle kunna följa med till det hedniska Danmark som missionär. Valet kom att falla på en munk i det nordtyska klostret Corvey, en avsöndring från det stora klostret Corbie i norra Frankrike. Munkens namn var Ansgar. Ansgar återkallades från Danmark då sändebud kom från svearna med begäran om att missionärer skulle sändas till dessa än mer avlägset boende folkslag.

Ansgar accepterade att bege sig ut på denna farofyllda färd. Han fick minst en, troligen flera medhjälpare med sig, försågs med böcker och andra kyrkliga föremål och med budskap från kejsaren till sveakungen.

Resan blev svårare än man tänkt sig. Halvvägs blev missionärerna, som färdades med ett köpmansskepp genom Östersjön, överfallna av sjörövare och förlorade allt de medförde, bl a 40 böcker. Med knapp nöd kom de iland och tog sig sedan landvägen och över ”vattendrag som låg i deras väg” till hamnstaden Birka, där de mottogs av kung Björn och fick tillstånd att predika kristendomen i Birka.

Detta anses ha skett år 829 och Ansgar stannade i ett och ett halvt år på platsen, där han nådde stor framgång. Det fanns redan många kristna köpmän, hantverkare och fångar på platsen och vissa inhemska män som Hergeir, stadens hövitsman, praefectus, vanns också snabbt för kristendomen. Då Ansgar år 830-831 återvände till hemlandet, övertogs hans roll som präst i Birka av biskop Gautbert. Denne blev dock fördriven efter cirka sju år av folket i Birka och under lång tid saknades möjlighet att upprätthålla församlingen.

Under tiden hade Ansgar erhållit ett nyupprättat biskopssäte i Hamburg. Kyrkan och anläggningarna där brändes år 845 av vikingarna och Ansgar måste fly men fick så småningom de sammanslagna stiften Hamburg och Bremen som bas för sin fortsatta missionsverksamhet. I början av 850-talet gjorde han så ett nytt försök att upprätta en kyrklig verksamhet i Birka. Det var nu svårare att få tillstånd att predika kristendomen, men i hans levnadsbeskrivning, Vita Ansgarii, berättas livfullt om de olika turerna i förhandlingarna, både vid det lokala stadstinget och vid ett överordnat ting på annan plats.

Också denna gång gick det slutligen att få tillstånd att predika. Ansgar fick en tomt att bygga kyrka på och köpte själv en annan som bostad för prästen. Efter hans återresa till Bremen sköttes församlingen av hans kvarlämnade medhjälpare.

Ansgar dog år 865. Hans levnadsbeskrivning nedtecknades av efterträdaren Rimbert i Vita Ansgarii kort därefter.

På Birka levde vikingar och kristna sida vid sida fram till slutet av 900-talet. Då flyttades maktcentret till Sigtuna och vikingastaden på Birka övergavs.

Foto: Marianne Abrahamsson

Källor

Ansgarskapellet på Björkö
av Ann Mari Karlsson
Uppsala stift, Ågerups, Eksilstuna 2000

Birka vikingastaden
Riksantikvarieämbetet, Stockholm 1996