Dagsbergs kyrka
Foto: Birgitta Sahlqvist

Dagsbergs kyrka

DAGSBERGS KYRKA

Sammanfattande beskrivning

Dagsberg är en medeltida socken, som är belägen på Vikbolandet. Den nuvarande kyrkan började sannolikt uppföras på 1100-talet, om- och tillbyggdes omkring mitten av 1300-talet och under 1400-talets andra hälft.
I slutet av 1700-talet fick kyrkan sin nuvarande utformning då ett nytt torn uppfördes. Vid den senaste omfattande renoveringen, under arkitekt Kurt von Schmalensees ledning, förändrades bl a kyrkorummet med nytt tak. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet kor med torn i väster och med ett medeltida f d vapenhus i söder. Fasaderna är putsade med ädelputs och taket belagt med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av riksintresseområdet vid Dagsberg.  

Kyrkobyggnadens historik


Fragment av tidigkristna gravmonument, s k Eskilstunakistor, som påträffats i kyrkan kan indikera att den första kyrkan på platsen var av trä.
Den nuvarande stenkyrkan har en mycket komplicerad byggnadshistoria, vilket framkom vid de byggnadsarkeologiska undersökningar som utfördes 1958 i samband med ombyggnaden av kyrkan. Kyrkan började sannolikt uppföras på 1100-talet med rektangulärt långhus och med smalare rakslutet kor. Strax därefter uppfördes ett torn vid västra gaveln. Omkring mitten av 1300-talet förändrades kyrkan genom att det ursprungliga koret ersattes med ett nytt korparti av samma bredd som långhuset och med en spetsbågig flersprångig korportal och samtidigt tillbyggdes en korsarm mot norr. Vid undersökningarna kunde man även konstatera att kyrkan utvändigt vid detta tillfälle sannolikt varit vitslammad. Vid 1300-talets slut eller något senare byggdes en sakristia mellan den norra korsarmen och korets norra sida. Nästa större ombyggnadsskede företogs under 1400-talets andra hälft då långhuset utvidgades mot norr, vilket innebar att den norra ytterväggen hamnade i liv med korsarmens och sakristians norra väggar. Kyrkorummet valvslogs och blev tvåskeppigt. Det norra skeppet kallades under 1700-talet för ”lilla kyrka” eller ”nykyrkan”. Sakristian kvarstod som ett rum i kyrkorummets nordöstra hörn och tornet hamnade genom utvidgningen asymmetriskt mot söder. I söder tillbyggdes ett vapenhus med trappstegsgavel. Även koret har varit försett med trappstegsgavel, vilket bevarade anfangstenar indikerar. Gaveln har varit prydd med blinderingar av vilka en rundel påträffades vid de byggnadsarkeologiska undersökningarna. Även vapenhuset valvslogs och kyrkorummet försågs med kalkmålningar i form av ribbdekorationer i engelskt rött. Kalkmålningarna har tillskrivits Olof målare, som utförde likartade kalkmålningar i Tingstad kyrka 1463. Bitar av målat glas påträffades vid de byggnadsarkeologiska undersökningarna, vilket tyder på att kyrkan har haft påkostade målade glasfönster.

Vid en biskopsvisitation 1699 påpekades det att valvet och pelarna på norra sidan skulle borttagas ”emedan de likasom dela kyrkan o. hindra folket att se prästen”. Diskussionerna kan följas i sockenstämmoprotokollen, men inte förrän på 1770-talet realiserades planerna. I protokollen framgår även behovet av reparationer av kyrkan efter ”Ryssens” härjningar. 1723 uppges det ”Arbetslön till dem som bröto 3000 tegel av Bråborgs slott till kyrkans förnödenhet.” Var och till vad teglet användes är oklart. Murmästare Måns Månsson gav 1771 ett förslag till ett nytt torn. Han antogs 1774 och arbetet påbörjades 1776 med om- och nybyggnationen av långhuset, medan det dröjde ytterligare några år innan tornet stod klart.  Sakristians murar mot långhuset revs, valven togs ner och ersattes av ett flackt trätunnvalv. År 1780 var byggmästaren Abraham Pousette i Norrköping sysselsatt med ritningar till tornet och 1781 antogs hans ritningar och året därpå var tornet färdigt. Det nya tornet försågs med västportal, d v s huvudingången förlades till tornets västra sida istället för den under medeltiden vanligen förekommande sydingången. Tornets två övre våningar inreddes till magasin för spannmål. I det äldre tornet hade bottenvåningen, som kallades för struten precis som i Furingstad kyrka, varit inredd med sittplatser för församlingsborna. Det medeltida vapenhuset omgjordes till sakristia och den ursprungliga sydingången igensattes troligen vid samma tillfälle. Det dröjde dock innan kyrkan var färdiginredd och först 1807 var den nya altartavlan klar. Den var målad av målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816), som var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Altarringen var färdig 1810 och 1811 försågs kyrkan med en ny orgel.

Nästa större förändring utfördes 1892 under ledning av byggmästare C G Svensson i Norrköping. Förändringarna som följde det rådande modet innebar bl a att kyrkorummets valv kläddes in med spontad panel, väggarna försågs med bröstningspanel och tidstypiska öppna bänkar målade i en ekådring tillkom. Även orgelläktaren ombyggdes efter de rådande idealen.  

På 1950-talet blev det åter aktuellt med en renovering. Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee fick i uppdrag att ta fram ett ombyggnadsförslag. Schmalensee hade storartade planer för ombyggnaden av Dagsbergs kyrka. Ett första förslag var att bygga om kyrkan till en treskeppig basilika. Anledningen till detta var att kyrkans bärande takkonstruktion var mycket bristfällig och kolonnerna skulle hjälpa till att bära upp trycket från taket. Byggnadsstyrelsen sade dock nej. När renoveringsarbetena påbörjats konstaterades det att takstolsvirket var kraftigt angripet av husbock. Långhusets takstol nytillverkades och taken belades med kopparplåt. I kyrkorummet avlägsnades i stort sett samtliga tillägg som tillkommit 1892, även orgelläktaren. Riksantikvarieämbetet skrev i ett yttrande 1958: ”Då den befintliga orgelläktaren äger ett ganska obetydligt kulturhistoriskt värde och dessutom i vissa avseenden är mindre väl anpassad till interiören har ämbetet i princip intet att erinra mot att den avlägsnas.” 1700-talets kyrkorum omgjordes till en modern tolkning av medeltidskyrkan med ett plant kassettak, på den medeltida sakristians plats i korets nordöstra hörn inbyggdes ett förrådsrum som egentligen var avsett som dopkapell. Som pendang på korets södra sida placerades en kororgel inom ett skrank. I en tidningsartikel från kyrkans invigning 1961 står det ”Stadsarkitekt von Schmalensee, som blivit tackad för ett utomordentligt gott och konstnärligt arbete (han har inte restaurerat, han har s k a p a t Dagsbergs kyrka sades det!).”

I samband med den omfattande renoveringen utfördes, som tidigare nämnts, byggnadsarkeologiska undersökningar. När kaminen som var placerad i en nisch efter den igenmurade korportalen revs ner påträffades en medeltida järnbeslagen dörr. Denna dörr satt kvar på sin ursprungliga plats till 1984, då en förändring av korets södra sida utfördes. Dörren påträffades inte under det pågående inventeringsarbetet, men efter avslutad inventering framkom att dörren förvaras i ett av kyrkans förråd. I arkivhandlingarna för Dagsbergs kyrka i Antikvarisk topografiskt arkiv finns en anteckning om ytterligare en kyrkdörr av furu och järn, som deposition från Nordiska museet 23002:72. Den förvaras sedan 1943 i Statens historiska museum.

År 2000 genomfördes vård- och underhållsinsatser i form av ommålning av kyrkorummet, som då fick behålla sin färgsättning från Kurt von Schmalensees renovering.

Beskrivning av kyrkobyggnaden

Exteriör:
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, f d vapenhus i söder, som nu används som sakristia, samt torn i väster. Vapenhusets västra vägg sticker ut något i förhållande till långhusets västra vägg, vilket har sin förklaring i att det tidigare anslöt mot det medeltida tornets södra vägg. Vapenhuset har på södra sidan en trappstegsgavel, vilken enligt en anteckning från 1959 då var täckt med munk- och nunnetegel. Fasaderna är slätputsade med en ädelputs, som härrör från den omfattande renoveringen 1958-1963 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Putsen har något överhäng gentemot den svartgråfärgade spritputsade sockeln. I putsen markerar ritsar medeltida öppningar och skarvar mellan olika byggnadsdelar. På vapenhusets södra sida finns en markering efter en äldre rundbågig sydportal. På kyrkans södra sida finns en vertikal rits som markerar en äldre övergång mellan långhus och kor och på östra sidan finns ytterligare en vertikal rits som markerar två byggnadsskeden. På korets sydöstra del finns även en högt placerad igenmurad rund öppning, som har tolkats som en del av gavelns medeltida blindering. Tornet har synliga ankarjärn. De stora rundbågiga fönsteröppningarna är sedan renoveringen 1958-1963 försedda med kopplade småspröjsade fönster med antikglas. På korets östra sida är fönsteröppningarna smalare och försedda med sidohängda enluftsfönster. Fönstren är målade i en gråblå ton. Tornets ljudöppningar är försedda med bruna jalusiluckor. Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat mot öster, vapenhuset har sadeltak och tornet har en utsvängd huv. Samtliga tak är sedan 1958-1959 klädda med kopparplåt med förskjutna falsar samt med ståndrännor och stuprör av koppar. Även fönsterblecken är koppartäckta. Takfoten är inklädd med brunmålade smala brädor. Huvudingången är via tornet i väster. Portalen är flersprångig med rusticeringar. Portens nederkant samt portalens skoning är inklädd med kopparplåt. Porten, som tillkom 1958-1963, är rundbågig och dörrbladen är klädda med en gråmålad kassettindelning. Trappstenar av granit. Över porten finns en kalkstenstavla med följande inskription; DÅ GUSTAF III WAR KONUNG, GREF FR RENSTIERNA LANDSHÖFDING, DOCT PET FILENIUS BISKOP, SECRET OST PET ÅHLIN INNEHADE BRÅBORG, AND IAC IURINGIUS VICARIUS PASTOR, RENOVERADES DENA KYRKA OCH UPBYGDES DETTA TORN MED SOKNEMÄNS OMKOSTNAD OCH FLIT GUDI ALLENA TILL ÄRO ÅR 1777. Det dröjde dock till 1782 innan tornet var färdigbyggt. En ingång finns även på korets södra sida. Den flersprångiga portalen är spetsbågig medan dörrbladet som troligen tillkom 1958-1963 eller 1984, är mindre och rundbågigt och med samma typ av konstruktion som i västportalen.

Interiör:

Långhusets golv består av kalkstensplattor från renoveringen 1958-1963. Väggarna är putsade och målade i en vaniljgul ton. I putsen gjordes vid omputsningen 1958-1963 ritsar i putsen som markeringar efter medeltida valv på norra sidan. På södra väggen finns en högt sittande igenmurad rundbågig fönsteröppning. I nord- och sydvästra hörnen finns de medeltida pelarna som bar upp valven bevarade. På södra väggen finns även en relativt stor kvadratisk nisch i muren, med oklar funktion. Taket härrör från renoveringen 1958-1963 och består av ett plant kassettak, målat i vitgult. I väster finns en rundbågig dörröppning till vapenhuset, som sedan 1958-1963 är försedd med dubbeldörrar av furu med ett genombrutet mönster med öppningar täckta av opaka plastskivor. Över dörren finns ett runt fönster med färgat glas i blyspröjs som ger ett indirekt ljus från tornets västfönster via tornkammaren. På södra sidan finns en öppning med kalkstensomfattning efter den ursprungliga sydportalen bevarad. Dörrbladet tillkom 1958-1963 och består av brunlaserad furupanel med ett rundbågigt överljusfönster med antikglas i blyspröjs. Bänkinredningen, som tillkom 1958-1963, är indelad i två kvarter med asymmetrisk indelning. Bänkkvarteren är slutna mot mittgången och öppna mot sidogångarna. Bänkluckorna är nygjorda med en äldre bänklucka som förebild och målade i blått med grå marmorering. Enligt arkivmaterialet framgår att ny bänkinredning gjordes år 1700. Bänkarnas insidor är laserade i rödbrunt. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från öster. Korgen med tillhörande ljudtak är rikt dekorerad med skurna ornament, kolonner och med sekundära skulpturer. Den nuvarande färgsättningen härstammar från en konservering 1958, då de ursprungliga färgerna framtogs. Trappan och räcket nygjordes sannolikt i samband med konserveringen. Orgelläktare saknas i väster.

Korets golv ligger två trappsteg högre än långhusgolvet och består av kalkstensplattor med fasad kant. Väggar och tak har samma ytbehandling som långhuset. I söder finns en koringång med en spetbågig portal och en mindre, sedan 1984 insatt gråmålad enkel spegeldörr. Dörren ersatte en medeltida dörr, som idag är försvunnen. Innerbågarna i korets kopplade östfönster är försedda med antikglas i blyspröjs. På korets norra sida finns en slät grå enkeldörr med överljusfönster med antikglas i blyspröjs som leder till ett inbyggt förråd från renoveringen 1958-1963. Förrådet har ett tegelgolv. Altaret är uppmurat 1958-1963 med en äldre kalkstensskiva, som tidigare var ilagd i vapenhusets golv. Altarringen är halvrund och öppen mot öster. Den består av gråmålade svarvade balusterdockor och tillkom sannolikt vid renoveringen 1892, alternativt uppges en ny altarring 1810. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg och signerad af Pehr Hörberg år 1807. Den omges av en altaruppsats med gråmålade pilastrar med förgyllda kannelyrer. Nederpartiet omgjordes i samband med renoveringen 1958-1963 och består av smala gråmålade brädor. I korets sydöstra hörn finns sedan 1961 en kororgel. Den är byggd av Magnussons Orgelbyggeri i Göteborg. Dopfunten är av sten och tillverkad under 1600-talet med spår av bemålning i en enkel marmorimitation och förgyllning. Kyrkan har två nummertavlor med ovala förgyllda ramar.

Sakristian är sedan ombyggnaden 1778-1779 belägen i det f d vapenhuset på långhusets södra sida. En romansk rundbågig portal leder från långhuset in till sakristian. Golvet består sedan renoveringen 1958-1963 av ett tegelgolv lagt i fiskbensmönster. Väggarna är vitkalkade och taket består av det på 1400-talet slagna ribbvalvet. I söder finns en markering efter den ursprungliga sydingången. I nischen finns en upptagen fönsteröppning. Ett likadant fönster finns även på den östra väggen.

Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning med ett mönsterlagt kalkstensgolv. Väggarna är slätputsade och målade i gulvit ton och det plana taket består av brunlaserade furubrädor. I väster leder dubbla gråmålade rundbågiga spegeldörrar från 1958-1963 till ett vindfång, som skapats i murnischen. På södra sidan finns en rektangulär fönsteröppning. Tre enkla gråmålade dörrar leder till förråd i väster och på norra och södra sidan. På norra sidan finns även en dörr som leder till torntrappan.

Tornets övre våningar nås via en trappa på vapenhusets norra sida. Trappan är av brunlaserad furu. Tornets första våning har ett golv av smala furuplankor. Det plana taket är inklätt med en pärlspontpanel sannolikt från renoveringen 1892. Tornkammarens södra del är avdelad med en vägg klädd med pärlspontpanel med bakomliggande förråd och trappa till tornets övre våningar. På den östra väggen finns en igenmurad stickbågig öppning till en tidigare orgelläktare. I nischen har ett runt fönster med färgat glas i blyspröjs placerats. I väster finns en rund fönsteröppning med gråmålade kopplade bågar. Den andra våningen har ett obehandlat äldre brädgolv. I väster och norr finns smalare rektangulära ljusöppningar. I öster finns en plåtlucka till långhusvinden. På våningsplanet förvaras bl a en äldre bänklucka, som varit förebild för de nuvarande bänkluckornas utformning. Däröver finns en halvvåning och däröver klockvåningen. Kyrkan har två klockor. Storklockan omgöts 1790 av Anders Billsten i Norrköping och lillklockan omgöts 1839 av F Seippel och J G Lilliedahl i Stockholm.  

Långhusvinden når man via en plåtlucka i tornets andra våning. Takstolen nygjordes i samband med renoveringen 1958-1963 då den äldre takstolen var kraftigt angripen av husbock. Den äldre takstolen över det f d vapenhuset är dock bevarad.