Om Margaretakyrkan

Margaretaförsamlingens kyrka och lokaler firade sitt 85-årsjubileum i december 2010, vilket betyder att dessa stolta byggnader invigdes den fjärde advent 1925. Det var dåvarande ärkebiskopen, Nathan Söderblom, som förrättade den högtidliga invigningen. 

Läs Nathan Söderbloms invigningstal.

Församlingens uppkomst

Detta var dock inte första gången han var på besök hos svenskarna i Oslo. Ärkebiskopen var här på en visitation 1916 och var då mån om att en egen kyrka skulle kunna anskaffas. Emellertid startade Svenska kyrkans verksamhet i Oslo redan 1911. Då sändes nämligen den förste svenske prästen Oscar Krook hit. Då hade tankarna på svensk kyrklig verksamhet funnits och bearbetats en tid. Biskop Eklund i Karlstad hade vid sitt deltagande i minnesgudstjänsten efter kung Oscar II både här i Oslo uttryckt tanken och väl tillbaka i Sverige framfört behovet till rikskyrkan. Detta besvarades alltså 1911 och därmed började uppbyggnaden av den Svenska församlingen i Oslo. 

De första åren höll man till i olika lånade lokaler, bland andra en frikyrkolokal på Akersgatan. Detta var kanske avgörande när man valde Hammersborg av de platser som erbjöds, när det ansöktes hos stadens myndigheter om lämplig tomtmark. Men innan man kommit så långt, så hade den Svenska kyrkoföreningen bildats 1913. Denna förening blev så den juridiska och operativa grupp som lyckades skapa underlag till ett kyrkobygge. Första bidraget till kyrkbygget kom från tvätterskan Sofia Johansson, som besökte och gav prästen 2 kr i begynnelsebidrag. 1922 hade man nått fram till det efterlängtade första spadtaget i kyrkobygget och närvarande vid grundstensläggningen var också ärkebiskopen Nathan Söderblom. 

Tre år senare fick ärkebiskopen återkomma och inviga denna ståtliga byggnad med kyrksal, församlingssalar, expedition och bostäder. Arkitekten hette Lars Israel Wahlman och har även ritat Engelbrektskyrkan i Stockholm. Altartavlan framställer Bergspredikan och är målad av Gunnar Torhamn. I samband med invigningen blev ärkebiskopens porträtt målat av Emanuel Wigeland och denna målning kan man nu se hänga i stora församlingssalen.

Förmodligen gav ärkebiskopen redan då sin synpunkt till känna, att man borde bilda en ordinär svensk utlands-församling och att denna i så fall skulle var kyrkans ägare. 1931 överfördes också kyrkolokalerna från kyrkoföreningen till den då nybildade Svenska Margaretaförsamlingen. Namnet, Margaretakyrkan och -församlingen, hade inför kyrkobygget givits efter tillstånd av svenska kungahuset och dåvarande kronprinsessan Margareta, som tyvärr avled tidigt och därför aldrig kunnat besöka Margaretakyrkan.

En intensiv tid med engagerade församlingsbor och präst ledde fram till inte bara fösamlingens tillväxt utan också ett nytt projekt, Margaretahemmet. Ett ålderdomshem som restes i kyrkoföreningens regi på andra sidan den gamla Kristkyrkogården. 

Andra världskriget

Så kom andra världskriget och Norge ockuperades. Det innebar naturligtvis en tragisk förändring av livet för alla i Oslo. Men det gav också Margaretakyrkan och dess präst, som genom knytningen till ambassaden kunde agera mera fritt i Margaretakyrkan, stora möjligheter. Detta tillfälle att på olika sätt bistå både landsmän och norrmän togs tillvara på ett fantastiskt sätt (läs gärna Weebes krigsdagbok). Präst och medarbetare kunde vara förbindelselänkar till Sverige och mottagare av hjälpsändningar. Otaliga resor gjordes då mängder av förnödenheter insamlade i Sverige togs in och fördelades av kyrkan och andra hjälporgan. Det kom särskilda paket som kunde delas ut till dem som hade svenskanknytning, och antalet svenskar i församlingen flerdubblades i och med det. 

Kyrkans lokaler blev också utspisningsplats för tusentals barn varje dag, vilka här fick äta av den så kallade ”svenskesuppen”. Vi fick vid jubiléet höra en av dem som deltagit i utspisningen berätta om sina upplevelser. Det finns också fyra vackra minnen av denna utspisning. Kyrkfönstren är en gåva från dessa barn och deras familjer som tack för vad kyrkan gjort för dem. Under krigsåren blev förmodligen kyrkan och dess lokaler utnyttjade i en utsträckning vi inte upplevt efteråt. Kyrkan och alla salarna var fyllda av deltagare i söndagsgudstjänsterna. På vardagarna kunde upp till sjutusen barn utspisas dagligen, vid sidan om all övrig aktivitet och hjälpverksamhet. 

Så kom äntligen krigsslutet och långsamt kunde livet återgå till de normala. Det innebar i början att ganska många nya familjer med tiden dök upp. De norrmän som uppehållit sig i Sverige under kriget och där funnit sin fru, kom nu i många fall tillbaka till Norge och så blev Margaretakyrkan den nya hemförsamlingen även för många av de familjerna. Under de kommande årtionden fortsatte församlingens liv i lugnare takt. Men några väsentliga förändringar började skönjas. Den en gång så efterlängtade utbyggnaden med ålderdomshemmet visade sig under åttiotalets slut allt mindre behövlig. Därför avyttrades under 1990-talet slutligen Margaretahemmet. ”Läsrummet” som var riktat direkt till sjöfolkets behov fick allt mindre besök av sjöfolk då dessa försvann i och med sjöfartens förändringar. 

En ny tid

Men en ny tid upplevdes ungefär samtidigt, i samband med den växande konjunkturen i Norge. Och kanske man kan se den grundliga renoveringen och upputsningen av Margaretakyrkan som ett hoppfullt tecken på detta. Under ariktekt Ove Hidemark startade denna år 1990 och arkitekten fick också uppdraget att skapa ett nytt kapell av den södra ingångens vapenhus. Så fick kyrkan detta fina lilla Mariakapell, som nu blivit huskapell och plats för mindre dop- och vigselföljen. Här finns också ett krucifix av Birger Boman, en matta av Ylva Sjöström-Vormedal och två "Maria"-textilier av Anita Grede.

Det senaste årtiondet har alltså inflyttningen av svenskar ökat och då inte minst av yngre personer och familjer. Därför är vi många som kan glädjas över det storverk som åstadkommits av svenskar här i Oslo och hemma i Sverige, när de lyckades resa denna ståtliga kyrka och ge kommande generationer svenskar och nordbor ett kyrkligt hem i detta "nära" utland.

Bombattentatet den 22 juli 2011

Vigelands fönster krossades totalt när bombattentatet vid regeringskvarteret smällde den 22 juli 2011. Provisoriskt fönsterglas sattes in och processen med att ta fram nya kyrkfönster startade. Tre år senare fanns ett nytt förslag antaget och färdigt, och den 8-9 november 2014 invigs de nya kyrkfönstren. 

Kyrkoherdar i Margaretakyrkan

1911-1916     Oscar Krook 
1916-1928     Hjalmar Lyth
1928-1958     Axel Weebe
1958-1983     Per-Alex Törneskog
1983-2005     Örjan Lundqvist
2005-2010     Jan Madestam
2010-2012     Erland Söderström
2013-             Per Anders Sandgren