Norbergs gravkapell på Östra kyrkogården klart 1904
Gravkapellet har hög takresning och yttre former som i någon mån påminner om en medeltida kyrka – det ligger alltså väl förankrat i svensk tradition och ändå är det så annorlunda.
När man skymtar gravkapellet bakom trädridån mot genomfartsleden framträder tegelfasaden med sin stödmur och sin ljust röda färg som är typisk för tegel från Livsdals tegelbruk. Det står färgmässigt väl mot det branta och nästan svarta taket med skifferplattor från Grythytte Skifferverk. Så ser man det stora fönstret vid altarsidan och därutöver det lilla brutna taket och takryttaren, den lilla spiran på taket med sin lanternin. Därefter framträder de båda halvmåneformade fönstren, ett på var sida om stödpelaren. Både spiran de halvmåneformade fönstren är typiska element i Ferdinand Bobergs husritande.
När man så kommit fram och går genom grinden reser sig västra gaveln rakt emot en och släktskapet med medeltidens kyrkbyggande är uppenbar. Ringkorset uppe i gavelspetsen, utfört med ljus puts avtecknar sig klart mot tegelytan. Under korset är två liksidiga trianglar, också de med putsad yta. Trianglarna har sin spets riktad uppåt och de kan symbolisera uppstigandet till himlen. Under dessa trianglar finns en bruten bård med putsad yta och därunder och längre ut mot takfallen är en mönstermurning med snedställda stenar.
Vid ingångsdörrarna är en sandstensomfattning och den övre har ett skulpterat gavelfält. Sandstenen är från Orsa och Orsa stenhuggeri har utfört stenarbetet efter modell av skulptören Axel Bruce. Överst är ett änglahuvud och därunder korset och törnekronan och på båda sidor böjda palmkvistar. Under dessa är två rökelseskålar med rökslingor som letar sig upp mot änglahuvudet. Längst ner mot portalen är en bokrulle med orden ”Saliga äro de döda som i Herren dö”, en text som är hämtad från Uppenbarelsebokens 14 kap vers 13. Citatet vill påminna om hoppet inför döden och rökelseslingorna kan tolkas som en symbol för själens väg uppåt.
Det är dags att ta stegen upp till portarna. Trappstenen är liksom sockelstenen av granit dels från Flikskogen och dels från Rosendal. Överliggaren av trä till det vackra smidesräcket ligger väl i handen, även de små detaljerna intresserade Boberg, liksom skönheten i räcket, som tillverkats av norbergssmeden A. Holmström efter Bobergs ritning.
De höga ekdörrarna med ringkors och palmkvistar i låg relief är ytterligare ett exempel på arkitektens rika användning av symboler. Ekdörrarna är tillverkade vid Ekmans Nya Snickerifabrik AB i Stockholm.
Vi kommer så in i ett yttre rum där golv och väggytorna under fönstren är klädda med Kolmårdsmarmor. I dessa avbryter ett par horisontella ränder av mörkare marmor, vilket bryter ensidigheten. Trots de kalla marmorytorna verkar rummet på något vis intimt beroende på det ljus som kommer in genom de färgade halvmånfönstren. Också altaret är av marmor. Antependiet och ursprungliga altarduken har tillverkats vid NK efter Bobergs ritningar.
På altaret står ett krucifix som är oxiderat och förgyllt. Detta är tillverkat vid AB Förenade Konstgjuterierna i Stockholm. På båda sidor om detta står två tennljusstakar och i taket strax ovanför hänger två ljuskronor i tenn. Dessa är ritade av Boberg och tillverkade vid Gamla Santessons Tenngjuteri i Stockholm.
Bakom altaret är ett bakre rum med plats för orgeln, gömd bakom altaret. Ett par smidesgrindar vid sidorna om altaret avgränsar detta rum. Grindarna är från Hj. Samuelssons Fabrik för konst- och ornamentsmiden. Därifrån kommer också de ventilgaller som sitter i väggarna vid sidan om altaret.
Fondväggen i detta bakre rum är en mycket vacker stukaturrelief, som föreställer en ängel med förgylld gloria och med tänkespråket ”Döden är uppslukad i seger”, en text som kommer från Paulus 1:a brev till församlingen i Korint, kap 13 vers 54. Paulus jämför i detta kapitel döden och det evliga livet med ett sädeskorn, som sås i jorden för att dö och därigenom ge upphov till en ny växt som i allt är så mycket mer än det nakna fröet.
Fondväggen får sitt ljus från de stora fönstren på båda sidor. Dessa syns ej från kapellets främre rum. Rummet erhåller sitt ljus genom de fyra halvmånformade fönstren med färgat glas i olika färger och med olika mönster. Alla har ett hjulkors i mitten, nertill.
De fyra rosettfönstren med färgade glas är tillverkade av Stockholms Glasmästeri Neuman & Vogel. I yttre rummet i kapellet råder nästan ett magiskt halvdunkel medan ängeln i fonden framträder klart i sitt eget vita ljus.
Över altaret är fem bågar av gips med korset, ankaret, törnekronan och hjärtat som motiv, vilka upprepas i gipsornamenten och på väggar. Takvalven ovanför marmorytan är målade i ljus vitgul färg.
Invigningstalaren, kontraktsprosten Jacob Boethius framhöll att Norbergs församling må känna sig stolt över att äga detta kapell.
Och kapellet har stått här i 100 år, men visst har det hänt en del under alla dessa år. I protokollsböckerna kan man läsa att reparationer måst göras vid ett antal tillfällen p g a sprickor i puts- och gipsytor. Större ändringar görs sedan under 1973, då man höjer orgelplatsen och lägger in träbjälkar och isolering.
Under 1980-82 planeras större ingrepp med rivning av katafalk och ombyggnad för kisthiss. Dessa arbeten utförs under åren 1982-83 då också en tillbyggnad görs för personalrum, toalett för allmänheten samt ny värmeanläggning. Samtidigt utfördes nödvändiga underhållsarbeten. Återinvigning av kapellet ägde rum den 14 april 1983.
Beslut om byggande av nytt gravkapell 1902
I samband med restaureringen av kyrkan och byggande av torn och kor diskuterades inköp av mark för en ny begravningsplats. En kommitté tillsattes dels för kyrkobygget och dels för nya begravningsplatsen.
Församlingen beslutade att köpa in ett markområde öster om kyrkan för den nya begravningsplatsen, var på kommitterade lämnar en skrivelse till kyrkostämman den 7 november 1902. I denna påpekas att det långa avståndet mellan den äldre begravningsplatsen med gravkapell och till den nya skulle innebära betungande kostnader för transport av de avlidna. Därför ansåg kommittén att det var av behovet påkallat att uppföra ett nytt gravkapell vid en nya begravningsplatsen. Då denna har ett öppet och fritt läge i närheten av den allmänna landsvägen har vi förmodat att församlingen vill ha ett värdigt gravkor med för ögat tilltalande såväl yttre som inre. För detta ändamål har vi satt oss i förbindelse med arkitekten Ferdinand Boberg i Stockholm. Efter ett besök på platsen har han sänt en förslagsritning över det tilltänkta gravkapellet. Vi har dock att anmärka att den för allmänheten avsedda delen av kapellet måste anses för knappt tillmätt, därför har vi tänkt en förlängning av byggnaden med 2 meter vara nödvändig. En rymlig källare under kapellet är enligt förslaget tänkt som bisättningsrum, värmekammare och rum för redskap m m.
I extra kyrkostämma den 30 november 1902 beslutade kyrkostämman med övervägande ”ja” att ett gravkapell skall uppföras på nya begravningsplatsen under nästa år, i huvudsak enligt arkitekt Ferdinand Bobergs förslag.
Och hur blev det? Det blev ett litet gravkapell, dock 2 meter längre än Ferdinand Bobergs förslagsritning från 1902.
Från invigningen 1904
I Bärgslagsbladet av den 7 november 1904 kan man läsa:
”Den nya begrafningsplatsen i Norbärg med tillhörande grafkapell blef igår högtidligt invigd. Den trots det kalla och blåsiga vädret talrikt representerade allmänheten samlades å den förutvarande begrafningsplatsen och aftågade därifrån i procession med officierande präster i spetsen. Invigningen förrättades av kontraktsprost J. Th. Boethius, assisterad av kyrkoherdarna Hellman i V. Våla, Södergren i Västanfors och Sievert i Karbenning, komminister J. Lindhoff i Norbärg och pastor E. Boethius.
Invigningsförrättaren höll en gripande betraktelse öfver Pred. 12:7 (och stoftet återvänder till jorden, varifrån det har kommit och anden återvänder till Gud, som har gifvit honom) och uttalade till slut sitt tack för församlingens offervillighet, kommitterades oegennytta arbete och arkitektens beredvillighet att kostnadsfritt ställa sin konst till församlingens förfogande.”
Och i Bärgslagsbladet av den 11 november kom ytterligare en komplettering:
”Det nya grafkapellet i Norbärg är ända in i minsta detalj ett verk af arkitekten Ferdinand Boberg och det länder till vederbörandes heder att de lämnat konstnären så fri hand. En del föremål såsom kronor och ljusstakar ha varit utställda i hufvudstaden och där väckt uppmärksamhet. Få församlingar torde äga kapell av detta slag, som i allt visa en så säregen konstnärlighet.”
Återinvigning av kapellet 1983
I Fagersta-Posten av den 15 april 1983 kan man läsa:
”Drygt 1.1 miljoner kostade ombyggnaden av gravkapellet. Efter några års planering återinvigdes på torsdagen Norbergs gravkapell. Invigningen förrättades av kontraktsprost Stig Barsegård biträdd av komminister Bo Zetterlund och prosten Torsten Sahlström, Skinnskatteberg samt kyrkvärdar Ada Olofsson, Olle Norberg och Barbro Nilsson.
Norbergs församling har fått ett fint och förnämligt gravkapell som jag härmed välsignar och förklarar återinvigt, avslutade kontraktsprost Stig Barsegård sitt tal. Ett 60-tal representanter från kyrkan och entreprenadsidan var inbjudna till den högtidliga invigningen som delvis förrättades i gravkapellet med efterföljande samkväm i församlingshemmet – Sten Holmström ordf. i kyrkogårdsnämnden redogjorde för turerna kring hur restaureringen kom till stånd. Hr Holmström poängterade att beslut om ombyggnaden var mycket svårt då man inte ville ändra så mycket av Bobergs skapelse. Men med skickliga hantverkare och samarbetsvilliga myndigheter har vi lyckats att få ett gravkapell som kommer att ge bättre arbetsförhållande för kyrkogårdspersonalen samt de som besöker gravkapellet. Svårigheterna har ibland varit stora och inte minst de ekonomiska, sade Sten Holmström. De totala kostnaderna kommer att sluta på 1.1 milj kronor, men för detta har vi kunnat bevara en vacker byggnad i Norberg, slutade Hr Holmström.”
Arkitekten Ferdinand Boberg
Ferdinand Boberg var en av landets främsta och mest produktiva arkitekter kring förra sekelskiftet (skiftet mellan 1800- och 1900-talet).
I TV-rutan förekommer ofta hans hus som LO-borgen, Rosenbad, Waldemarsudde och Thielska galleriet. Väl kända är också Centralpostkontoren i Stockholm och Malmö, NK-huset och Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Boberg var kanske också sin tids främste utställningsarkitekt. Stockholmsutställningarna 1897 och 1909 samt Baltiska utställningen 1914 präglades av Bobergs fantasifulla arkitektur.
När Ferdinand var drygt ett år, på hösten 1861, flyttade familjen Boberg från Falun till Norberg. Fadern hade fått anställning som gruvfogde vid Norbergsgruvorna. Det nya hemmet blev ”Gamla herrgårn” som man säger i Norberg eller gruvfogdebostaden i Kärrgruvan.
Ferdinand kom alltså att växa upp i en omgivning med gruvor och dåtidens tekniska framsteg – järnvägen. Han blev mycket tekniskt intresserad av den teknik som omgav hemmet. Efter skolgången i Norberg fick Ferdinand fortsätta sina studier i Falun. Familjen flyttade snart efter så det blev en relativt kort tid som Ferdinand var norbergsbo, men han släppte aldrig kontakten med Norberg. Som färdig arkitekt fick han uppdraget att rita gravkapellet för Norbergs nya kyrkogård. Detta blev ett litet mästerverk och är typiskt för Ferdinand Boberg.
Några år senare fick han ett annat uppdrag från Norberg – att rita ett minnesmonument över Engelbrekt. Detta står i Engelbrektsparken och invigdes 1909.
Då Norbergs Hembygdsförening firade 10-årjubileum 1931 fick föreningen ett 15-tal teckningar som gåva av Ferdinand Boberg. Efter hans död 1946 fick hembygdsföreningen mottaga en del av hans kvarlåtenskap, som testamentet angav ”att en viss del av inventarierna från hans arbetsrum skulle tillfalla Norbergs hembygdsförening”. I Hembygdsmuseet i Karlberg finns dessa att se tillsammans med en beskrivande utställning över Ferdinand Bobergs verksamhet.
Som besökare i Norberg får man en god överblick över Ferdinand Bobergs verksamhet som arkitekt och konstnär genom att se gravkapellet, museet i Karlberg och monumentet i Engelbrektsparken.
2004-10-26
Karl Lundquist (1928-), byggnadsingenjör, Norberg
Från foldern ”Norbergs gravkapell och Östra kyrkogård 100 år, 1904-6/11-2004” som togs fram till 100-årsjubileet.
