I år 2014 hände det!

I år har vi firat en större påsk än vanligt. Under ett dygn vandrade glädjeropen och påskens sånger runt vår jord i alla kristna kyrkor. Jamen är det inte alltid så? Nej i firandet av påsken möter två europeiska kristna kalendrar (den julianska och den gregorianska) den judiska månkalendern på ett sätt som kräver en invecklad matematik för att beräkna när påskdagen infaller.

Genom att de flesta östliga kyrkor använder den julianska kalendern kan det vara upp till en månads skillnad mellan östlig och västlig påsk. Men i år händer det alltså: Alla kristna, ortodoxa, katoliker och de reformatoriska kyrkorna jublar tillsammans över livets seger.

Påskdagen firar vi den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Tre perspektiv möts - det historiska perspektivet med det judiska folkets befrielse ur slaveriet och sedan Jesu död och uppståndelse under denna påskhögtid.

Det matematiska och naturvetenskapliga perspektivet - utforskningen av naturens rytm med jordens, solens och månens förhållanden till varandra som i vårdagjämning och fullmåne. Den växande kunskapen om allt detta har lett till införandet av nya kalenderberäkningar för att få tiden att stämma.

Många stora matematiker har lagt möda på beräkning av dagen för påskens firande (läs tex på nätet www.cpearson.com/excel/easter.aspx ). Gauss, han med gausska kurvan, har till och med en formel som stämmer från och med 1583 och 5 700 000 år framåt, därefter är det bara att börja räkna framåt från början i 5 700 000 år till - tanken svindlar.

Men framför allt är det trons perspektiv, som förenar de övriga. Här i denna värld där historiska händelser på gott och ont avlöser varandra firar vi i påsken ett förslavat folks befrielse ur fångenskapen i Egypten. Och hoppas, arbetar och ber för alla förslavades befrielse.

I en värld underkastad död och förstörelse går några kvinnor till en grav för att göra en sista kärleksgärning för en död vän, och kärlekens sökande finner den levande, som går före dem mot Gudsrikets morgongryning.

Och hela kosmos, skapad med omsorg för att röra sig mot liv, jublar tillsammans med Guds kyrka i påskens hymner. I de urgamla sånger vi fått från de östliga kyrkorna, och som ljuder några timmar innan vi börjar sjunga våra påskhymner i påskens vandring från mörker till ljus:

Uppståndelsens dag! Låt oss upplysas av högtiden!
Låt oss omfamna varandra! Låt oss säga bröder och systrar även åt dem som hatar oss!
Låt oss förlåta allt för uppståndelsens skull och låt oss ropa så:
Kristus är uppstånden från de döda,
Kristus är uppstånden från de döda!
Med döden nedtrampade han döden
och åt dem som är i gravarna
har han gett ett evigt liv.
Nu är allt uppfyllt av ljus: himlen, jorden och dödsriket; må alla skapade varelser fira Kristi uppståndelse, hans som är vår styrka. – I går var jag i graven med dig, o Kriste, i dag vaknar jag med dig, den Uppståndne; i går var jag korsfäst med dig: du min Frälsare, låt mig få del av din härlighet i ditt rike!

Så vandrar klockklangen och hymnerna på otaliga språk runt vår jord och förnyar hoppet och tron. Kristus är uppstånden. Låt oss sjunga med hela Guds kyrka, med hela skapelsen - med gamla och nya toner. Låt oss troget sjunga trons och hoppets sånger så att världen kan tro och leva.

Biskop Sven-Bernhard