Prästen Karolina Hellman som håller ett fat med lussekatter.
Foto: Carin Saracco

Finns med både i livet och döden

Karolina Hellman tvivlade länge på om hon passade in i kyrkan. Idag jobbar hon som präst i Svenska kyrkan på Mallorca. ”Min viktigaste uppgift är att finnas där för människor när det behövs. Både i sorg eller chock, men också i lycka”, säger hon.

Att vara präst i en utlandsförsamling kräver att man lever i nuet, menar Karolina Hellman. Allt blir väldigt direkt och det finns inte alltid tid att tänka efter eller förbereda sig för vad som väntar. 

– Jag tycker om det. Man har bara sig själv att komma med och måste öppna sig för att möta människor på riktigt. Det kan vara tufft att sätta sig i en bil och inte veta vad som väntar men för varje gång det händer får jag mer kraft och trygghet i att jag kommer att klara av situationen.

Avbröt präststudierna

Karolina Hellman har varit präst i församlingen på Mallorca i drygt ett år. Ett år innan dess prästvigdes hon. Karolina berättar om vägen dit, som varit lång och bitvis brokig, även om hon menar att utlandskyrkan hela tiden känts som hennes kyrka. Kanske för att hon växte upp i utlandsförsamlingen på Gran Canaria, där hennes mamma jobbade flera år som präst.

Men länge hade Karolina ingen tanke på att själv bli präst. Istället satsade hon helhjärtat på musiken och jobbade som popsångerska, bartender och reseledare i flera år. När hon var i 20-årsåldern började hon läsa teologi, till stor del för att hon tyckte det var intressant med historia. Hon kom så långt att hon blev antagen som prästkandidat till Lunds stift.

– Men när jag bara hade mitt examensarbete kvar blev jag arg på kyrkan och organisationen, av många olika saker.

Idag säger hon att beslutet att avbryta studierna lika mycket handlade om henne själv, som om kyrkan.

– Jag kände att jag inte kunde anpassa min person till den jag trodde kyrkan krävde att jag skulle vara. Jag kanske inte var stark nog för att stå upp för mig själv.

När hon och maken, artisten Jakob Hellman, fick barn började de längta efter ett mer stabilt liv, bort från turnéer, till riktiga jobb. Karolina återvände till universitetet och läste färdigt till präst. Den här gången kände hon sig mer redo.

– Har man en gång tänkt att man ska bli präst, är det svårt att inte fullfölja det. Det är ju ganska speciellt att ha känslan av att man är kallad på nåt sätt. Jag insåg att jag inte behövde göra om mig och upptäckte samtidigt att det fanns utrymme för ifrågasättande och tvivel även inom kyrkan.

Idag känner hon att hon kan göra nytta som präst med de erfarenheter hon har med sig och att det inte finns någon mall för hur en präst ska vara.

– Det måste finnas lika många olika typer av präster som det finns människor.

Vigsel efter vigsel

När tjänsten på Mallorca dök upp kändes det självklart att söka den.

– Någonstans har jag alltid vetat att jag vill till utlandskyrkan. Och eftersom jag bott så mycket i Spanien har jag längtat tillbaka hit.

När familjen flyttade till Mallorca var det full vigselsäsong och Karolina kastades in i bröllop efter bröllop. Det kunde vara tre om dagen och hon fick åka runt på ön och se fantastiska platser. När vigselsäsongen började trappa av, förflyttades Karolinas fokus till barnverksamheten. Hon är bland annat ansvarig för öppna förskolan med sångstunder, och babyrytmik med de allra yngsta, där hennes erfarenheter som musiker kommer väl till nytta.

– För vissa blir församlingen det enda ställe där de pratar svenska och en plattform för sociala kontakter. Det är fantastiskt att se hur folk verkligen hittar varandra här. Sverige och Spanien kan vara ganska olika på flera sätt, inte minst när det gäller synen på föräldraskap. Många uttrycker hur skönt det är att kunna lufta olika funderingar.

Stöttade familj i sorg

Några möten har känts särskilt meningsfulla. När Karolina bara hade varit på plats i någon månad var hon med om att en svensk person som var på semester omkom. Eftersom det var en ganska ung människa utan underliggande sjukdom kom beskedet som en stor chock för familjen. Barnen, som befann sig i Sverige, flög ned samma morgon och Karolina fick kontakt med familjen och följde med dem till krematoriet när de skulle ta sitt sista farväl.

– Deras liv förändrades från en stund till en annan. Vi satte oss på marken utanför krematoriet och det kom tuppar och hönor från kyrkogården. Vi bara satt där och kunde gråta, skratta och hålla i varandra. De fick berätta om sin pappa och man och jag fick finnas med i döden och livet. Just där tror jag vår viktigaste roll är.

spela psalmer och städa toaletter 

Sedan coronapandemin drabbade världen och Spanien innebär Karolinas jobb så mycket mer än att bara vara präst. All barnverksamheten ligger på is. Hon får ge sig ut på okänt område eftersom det varken finns någon städerska, kock eller musiker. För Karolinas del innebär det att hon får ”slänga all prestige och fåfänga överbord”, som hon uttrycker det, och spela psalmer, städa toaletter och baka kanelbullar.

Mallorcaförsamlingens huvudinkomst är vigslarna. År 2019 hölls 121 stycken, året innan dess (2018) 202. Hittills under 2020 har det bara hållits två stycken. Eftersom julbasaren förmodligen inte heller blir av i år, är ekonomin ansträngd.

– Det jobbigaste med corona är att man känner att vi behövs mer än någonsin, men ändå kan vi inte finnas för församlingen så mycket som vi vill. Människor är oroliga, saker förändras från en dag till en annan och många saknar sitt vardagsrum här i kyrkan. Man måste ha mask på sig vid alla möten och kan inte lägga armen om någon eller ge tröst på det sätt man är van vid. Det är tufft att inte kunna finnas där när människor behöver dig som mest.

Gudstjänsterna har dock fortsatt, med restriktioner. Kyrkkaffet hålls utomhus på verandan och caféet är öppet vissa tider.

– Det kommer inte jättemånga men de vet att de kan komma om de vill. Under gudstjänsten delar vi bröd och vin för alla som inte kan vara med. Det blir plötsligt ganska stort. Man känner sig lite som de första kristna och det påminner oss om varför vi är här.

Kyrkan blir en naturlig och tydlig samlingsplats för barnfamiljer, menar Karolina.

Om Karolina Hellman

Foto: Carin Saracco
  • Har tidigare varit pastorsadjunkt i Skurups församling, samt även vikarierat som präst i Svenska kyrkans församling i Bryssel.
  • Gift med artisten Jakob Hellman. Tillsammans har de barnen Beppe 7 år och Olle 10 år som går på svenska skolan på Mallorca.
  • Håller i alla gudstjänster tillsammans med kyrkoherden Carin Saracco. De turas om att predika och vara liturg.
  • Håller också i en samtalsgrupp med ett gäng damer i olika åldrar, där de följer boken Livsstegen av prästen Olle Carlsson med diskussioner kring livsfrågor.
  • Träffar barn på låg-och mellanstadiet i den så kallade torsdagsklubben. Vissa har en förälder som är svensk och en som är spansk, andra går i svenska skolan, som ligger på promenadavstånd från kyrkan i området El Tereno i Palma.