Växjö stift

Prata med oss

Kontakt

Växjö stift Besöksadress: Östrabo, 35239 Växjö Postadress: Box 527, 35106 Växjö Telefon: +46(470)773800 E-post till Växjö stift Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Miljö och hållbar utveckling

Som människa har man ett härligt och svårt uppdrag. Vi är trädgårdsmästare i Guds fantastiska skapelse. Kyrkan är kallad att vara medarbetare i byggandet av Guds rike. Det som en gång ska blomma ut i det himmelska finns redan hos oss som ett litet frö, att vårda och ge näring. Därför vill vi vara med och bygga hållbarhet, redan i denna värld.


Att bli trovärdig – för att världen ska tro


Ett av de bästa svaren jag har fått på frågan varför kyrkan ska ägna sig åt miljö/hållbarutveckling/klimathot är "Det ska väl märkas att jag är kristen!". Om vi ska bli trovärdiga, både som enskilda kristna och som kyrka, behöver vi omsätta de vackra orden om att förvalta skapelsen till praktisk handling. Först då blir vi trovädiga.

Men ibland har vi som kristna i Västvärlden tvärtom beskylts för att orsaka den miljö- och klimatkris, som klotet nu befinner sig i. "Det är för att de kristna säger att människan är skapelsens krona, som kan sätta sig över resten av naturen, som vi är så illa ute nu". Så säger en del om oss. Den som uttrycker sig så, har missat en väsentlig del av kristen tro, den som handlar om att vi ska stå till svars för vad vi gör med våra liv. Vi är alla ansvariga – vi får svara an. Gud skapade inte världen en gång för alla och lämnade den. Nu får vi som Guds avbilder vara medskapare och det är ett stort förtroende vi har fått att leva upp till.

Det som är helt avgörande är vilken syn vi har på naturen. Är den bara en kuliss för mänsklig verksamhet, ska vi människor utnyttja den för våra syften så mycket det går – och lite till – eller kan vi leva i samklang och balans med den? Detta är miljöetiska frågor, som vi behöver fundera på och samtala om. Jag menar att den gyllene regeln kan tillämpas i vidare bemärkelse: "Allt vad ni vill att naturen ska göra er..."

Att inge hopp – jag ska ge er en framtid och ett hopp (Jer 29:11)


I kyrkan talar vi ofta – med all rätt – om tro. Kärlek handlar det kanske ännu oftare om, både i kyrkan och i samhället i övrigt, ibland i och för sig utan att riktigt veta vad vi menar. Alldeles för sällan talar och handlar vi för att inge varandra hopp. Speciellt ungdomar säger ofta håglöst att det spelar ingen roll vad de gör – världen kommer ändå att gå under snart.

Mitt i denna hopplöshet kan vi från kyrkan komma med den mycket hoppfulla insikten att det spelar roll vad ju jag gör. Hopp är något mycket större än en klämkäck jajamensan-optimism. Hoppfullt är det att inse att det spelar roll vad jag gör, vad jag gör av mitt liv, hur jag tar ansvar. Det är inte kört – vi kan åstakomma mycket mer än vi först tror.

Om hopp är en brist i vår tid så har också förmågan att relatera och ingå i ett större sammanhang till viss del gått förlorad i vår individualistiskt präglade tid. Att bli beroende av andra utan att för den skull bli ett offer – den förmågan behöver vi hitta tillbaka till.

Att återfinna glädjen – Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket." (Luk 2:10)


Hur kommer det sig att vi, som har det så materiellt bra, mår så dåligt? Hur kommer det sig att överkonsumtion ofta leder till andlig tomhet? Hur kommer det sig att om jag säger mig vara nöjd, blir jag betrakad som en dåre, eller i alla fall som en dålig konsument?

Kanske beror det på att vi allt för mycket har delat upp tillvaron. Materiellt eller andligt, ont eller gott, arbete eller fritid, anspänning eller vila, be eller arbeta, närande eller tärande. Vi säger antingen eller, i stället för både och. Lika lite som vi kan antingen andas in eller ut, kan vi skilja ut det andliga från det materiella. Om vi istället såg helheten i våra liv skulle vi också hitta heligheten – och glädjen.

I vårt uppdrag som kristna ligger att sprida evangelium, det glada budskapet om Jesus Kristus. I varje människa vi möter, kan vi välja att se Kristus och därmed vara med att skapa himmelriket här på jorden. Jesus levde inte bara där och då. Inte heller behöver vi bara vänta till sedan, när han ska komma tillbaka. Himmelriket bär vi redan inom oss. Genom att väl förvalta de gåvor, begåvningar, talanger, som vi fått, förkroppsligar vi Gud.

Just nu, när vi kanske upplever klimathotet som oöverstigliga har vi världens chans. Vi kan välja ett värdigt sätt att bete oss mot varandra och mot naturen. Därmed blir vi Guds medskapare. Då blir vi trovärdiga, inger hopp och återfinner glädjen.

Cristina Virdung