Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Vattholma pastorat Besöks- och postadress: PASTORSEXPEDITIONEN, Ärentunav 3, 74330 Storvreta Telefon: +46(18)366210 E-post till Vattholma pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

En volontär...

...är en person som erbjuder sina tjänster frivilligt och utan att kräva någon betalning. Ibland kallas volontärer för frivilliga, ideella eller aktiva medlemmar. (Wikipedia)

Vi vill att Svenska kyrkan ska vara en levande kyrka och vi menar att den blir det om det finns utrymme för delaktighet och engagemang också för andra än våra anställda.

Att arbeta som volontär innebär att få en inblick i församlingens arbete och att man under en längre eller kortare tid gör en projektinriktad insats. Arbetet sker på ideell basis, det vill säga utan ekonomisk ersättning. Du som är volontär har alltid en kontaktperson som vägleder och uppmuntrar dig i din uppgift.
Beroende på arbetsuppgift skriver du och din kontaktperson en överrenskommelse om vad din uppgift blir och hur länge den varar.

I kyrkan behövs Alla!
Välkommen att vara med och göra  en insats för andra! 

Blankett för anmälan

Anmäl dig direkt här

 

Volontärer! Tack för er hjälp och tid!

Som ett tack för allt arbete och all tid volontärerna gör i våra olika aktiviteter och verksamheter bjöd pastoratet på lunch torsdag 11 maj 2017 i Storvreta församlingsgård.

Efter kaffet avslutades samkvämet med sång till akompanjemang av vår kantor Margareta. 
Tack för trevlig samvaro!

/Vattholma pastorat

I kyrkan behövs alla

En eftermiddag i december sitter jag och talar med Ann-Christin om Kyrkbänken och hennes uppdrag som redaktör.

Varför tog du detta uppdrag, undrade jag lite nyfiket?

Ann-Christin berättar: ”Jag är kristen och min övertygelse är att alla kristna ska hjälpas åt att sprida evangeliet. Man gör det på det sätt man är bra på. Jag är bra på att göra en tidning, och det blev mitt redskap att göra saker i Guds tjänst. Det goda budskapet ska föras ut – och jag förmedlar det mellan berättare och läsare. Jag tycker att det är roligt!”

– Alla kan bidra på olika sätt i en församlings arbete, säger Ann-Christin. Att torka bord kan vara lika viktigt som att vara med barnen i verksamheten eller gå på hembesök. Det ska inte finnas någon rangordning mellan anställda och volontärer. Vi har alla del av samma uppdrag – även om våra förutsättningar ser lite olika ut. Tron måste inte heller mätas, för vi jämför inte. Alla är välkomna som den man är.

Vad har du för bakgrund?

– Jag är uppvuxen i en missionsförbundsfamilj och kom sedan att gifta mig med en kyrkomusiker. På så sätt kom jag in i Svenska kyrkan och det kändes som att komma hem! Efter tjugo år blev jag änka, jag hade då fem barn mellan 4 och 18 år. När barnen växt upp och flyttat hemfrån levde jag ensam till 2006, då jag gifte om mig med Rolf – som är präst.

– Jag är utbildad journalist och har varit verksam som det under mitt yrkesverksamma liv. Jag började på Värnamotidningen och har sedan arbetat på en rad tidningar, bl a Fri Köpenskap för livsmedelshandlare, Svensk Veckotidning (numera Sändaren). De sista 20 åren före pensionen var jag redaktör för Körjournalen, en tidning som går till kyrkokörsångare i hela landet. Jag har även gjort församlingsblad i fyra andra församlingar innan jag tog på mig detta. Som pensionär får jag på så vis hålla kvar lite av mitt yrke. På min fritid är jag också körsångare och väver.

Du är ju volontär/ideell i pastoratet och församlingen. Vilka uppdrag har du förutom Kyrkbänken?

– De senaste fyra åren har jag varit förtroendevald i Lena församling, varit kyrkorådets ordförande och suttit i kyrkonämnden. Jag är även kyrkvärd i Lena kyrka och körsångare i Tensta&Lena kyrkokör. Det hör till det mest fantastiska – att få vara med i en körgemenskap och tillsammans med de andra i kören få framföra så mycket och varierande musik.

Vad ger det dig att vara volontär/ideell?

– Det ger mig en hemvist. Att vara efterfrågad och brukad är fantastiskt. Jag tycker om allt som har med gudstjänst att göra. Dessutom är jag ett informationsfreak som vill ha tydlig och bra information om vad församlingen och kyrkan är. Det är viktigt att allt informationsmaterial från församlingarna ska vara gjort med omsorg.

– I framtiden kommer vi att behöva hjälpas åt mer tillsammans, anställda och volontärer, då ekonomin kan försämras. Det breddar vår samlade kompetens och erfarenhet.

– Som medarbetare, ideell eller anställd, är det viktigt att känna att man är betrodd och att församlingen får vara en plats där man får växa. – Den stora tillfredsställelsen i mitt engagemang är att höra till. Man måste inte vara speciell, utan bara sig själv. Det kanske kommer en dag då jag inte kommer att göra samma saker som idag – men även då vill jag vara en del av gemenskapen. Det gör att bostadsorten inte bara blir ett boende, utan en levande gemenskap.

– Att vara kristen är också att vara en del av en världsvid gemenskap. Man känner igen varandra oavsett var i världen man är. Att ta emot nattvarden är en stark gemenskap som förenar över tid och rum.

Vilka råd vill du ge andra som funderar på att ta steget att arbeta ideellt?

– Våga säga att du vill vara med och hjälpa till! Du kommer till ett sammanhang som stöttar dig i arbetet. Det är roligt att få göra det man är bra på – eller prova på något helt nytt. Men det är viktigt att man fullföljer det man har lovat. Om man inte vill binda sig för en längre tid, är det bättre att hjälpa till i ett projekt eller i en avgränsad uppgift. I kyrkan behövs alla!

Christina Engqvist
tid. kyrkoherde i pastoratet

Möt Kia – volontär och nykonfirmerad!

Katarina Sporrong, eller Kia som de flesta kallar henne, är en kvinna i fyrtioårsåldern som bor i Storvreta. För tre år sedan hade Kia ledsnat på att gå hemma sjukskriven. Hon behövde komma ut mer bland folk och komma in i ett socialt sammanhang igen. Det är lätt att komma bort från det, då orken har sinat. 

Kia sökte kontakt med diakon Siv Rang Pettersson och började hjälpa till med Kyrkträffen på torsdagar i Församlingsgården i Storvreta. Sedan blev hon även indragen i ”Gubbarna”, en verksamhet med äldre herrar. Varje torsdag dök Kia upp och hjälpte husmor Therese och allt fler lärde Kia känna.

Vad har det betytt för dig? undrade jag lite nyfiket.

– Det har betytt mycket!” svarade Kia. Jag ser att jag hjälper andra människor och blir glad över att se hur verksamheten underlättar livet för andra. 

– Det här är verkligen något som folk uppskattar, berättar Kia, och ett leende sprider sig över hennes ansikte. Jag trivs jättebra.

Efter några år i församlingens tjänst så kom hon att undra lite över alla konfirmander man möter i Församlingsgården. Hon kom att tänka på att hon själv inte var konfirmerad, och en dag tog hon mod till sig och frågade Kristina Lockner om man kan bli konfirmerad som vuxen. Därmed var det första steget klivet taget in i en vuxenkonfirmandgrupp – eller vuxenkatekumenat-grupp, som det också kan kallas.

Kia gick in i gruppen med en rad frågor som hon ville ha svar på; frågor om livet och tron, om livet efter detta. Kia berättar, att det var roligt att höra de andras tankar och undringar. Under två terminer talade de om det mesta som hör livet till.

Är det skillnad, tror du, att konfirmera sig som vuxen? 

Det tror Kia att det är. Vuxna styr samtalet mer utifrån de frågor som man söker svar på. Efter den här tiden, och en konfirmation, känner sig Kia mer grundad i församlingen. Den blev som en bekräftelse på att hon är på rätt väg

Nu väntar en Rom-resa, som blir gruppens avslutning. Hon uppmanar alla som inte är konfirmerade att ta chansen! Man kan prova några gånger, och om det inte känns rätt så kan man sluta. Men fortsätter man kan många spännande samtal vänta.

Kia tycker att Församlingsgården är en fantastisk plats, för hit är alla välkomna. För henne har det betytt mycket att få komma hit, och hon beskriver sig som själv som en mer positiv och glad person idag än hon var tidigare. 

När vi sitter och samtalar, har midsommar just varit. Kia berättar att det var mängder av barnfamiljer som firade med dans och fika. Men det kom även många som annars hade suttit hemma ensamma. Det uppskattar Kia att se. Hon gläds över alla nya som hittar hit, berättar hon.

Vad har du för framtidsdrömmar?

Kia berättar att hon trivs jättebra i Storvreta. En dröm som hon har, är att få en riktig anställning med det som hon gör idag som volontär i församlingen. Om det skulle byggas en ny kyrka i Storvreta, så kan det finnas ännu mer plats för nya människor.

Christina Engqvist
tid. kyrkoherde i pastoratet