Rutiner vid gravsättning

Innan gravgrävning:
Graven grävs dagen före jordfästningen vid undantagsfall något tidigare. Gemensamt är att kistgravar ska grävas till ett djup som medger ett minimum om 1 meter jord ovanför kistlocket, d v s graven ska vara minst 1.60 meter djup, barngravar sänks normalt på 1,50 meters djup. Riskerna för skador genom ras ökar ju djupare graven grävs.
Innan grävningsarbetet påbörjas måste graven kontrolleras i såväl gravregistret som på plats. Var ska maskiner och jordlåda placeras? Finns det intilliggande gravanordningar samt intilliggande nyliga gravsättningar som omfattas i sammanhanget? Hur rör sig begravningsföljet fram till graven och vilken väg ska bärare komma fram? Hur rör sig allmänheten etc.? Kontroll av maskiner och konditionen på utrustning får inte heller underskattas. Yttre faktorer såsom regn, snösmältning och tjäle måste uppmärksammas huruvida de på något vis kan påverka säkerheten. 
Demontering av befintlig gravanordning och andra hinder för att genomföra grävningen måste ske på ett säkert sätt. Intilliggande gravanordningar kan temporärt behöva demonteras eller säkras för att de inte ska riskera att rasa ned i graven eller för att grävmaskinen/jordlådan ska kunna placeras/monteras. Grävmaskinen ska placeras på ett säkert sätt. Eventuella stödben måste kunna fällas ut mot ett fast och säkert underlag. Vid behov placeras grävmaskinen på en tryckutjämningsskiva.
Montering av jordlåda:
Jordlådan ska aldrig monteras närmare kanten än 0.6 meter p.g.a. rasrisken. Viktigt är också att komma ihåg att hållfastheten minskar med tiden så att ju längre tid en grav står öppen desto mer ökar risken för ras. Placering av jordlåda ska även ske på ett säkert sätt och i enlighet med tillverkarens rekommendationer. Jordlåda ska placeras på plant underlag eller lutande försiktigt från graven. Jordlådan får aldrig placeras så att den lutar emot graven. Marken under jordlådan ska förstärkas med plankor som fördelar trycket utanför den grävda gravens kortsidor, och en tryckutjämningsskiva. Innan gravgrävningen tas grästorven bort.(gäller inte upptinad tjälad jord).
Gravgrävningen:
Själva grävningen ska genomföras av erfaren personal som helst har någon form av maskinförarbevis. Rasskydd ska alltid monteras även om det inte anses nödvändigt i samband med grävningen. Förutsättningar i marken kan snabbt ändras vid t ex regn. Kombinationen jordlåda och att inte använda rasskydd kan innebära en direkt dödsfälla för bärarna som i samband med sänkningen måste gå in på gångplanken mellan jordlådan och graven. Eventuella ben- och kistrester ska hanteras pietetsfullt och grävas ned. Efter att graven är grävd måste den täckas av ett heltäckande lock som ska hålla att gå på. Handgrävning sker inte ofta men det förekommer, speciellt för barngravar. Handgrävning tillåts endast till 1,5 meters djup. Det är alltid en erfaren personal med i samband med såväl grävning och återfyllning.
Efter grävning:
Graven kläds med särskild gravklädsel. Gångplank läggs ut för att eliminera rasrisk i samband med kistsänkning. Skyddslock skall läggas över graven när den lämnas obevakad.
Kistgravsättning:
Kistan transporteras alltid till gravplatsen med kistvagn. När begravningsceremonin avslutas med gravsättning sänks kistan av 6 st. bärare. Bärarna skall vara väl informerade om rutinerna vid gravsättning. När begravningsceremonin avslutas i kyrkan gravsätts kistan av ett bärarlag eller genom kyrkogårdspersonalens försorg med 4- 6 st. bärare beroende på kistans vikt. Kyrkogårdspersonalen som ombesörjer gravsättningen utför arbetet i kostym.
Urngravsättning:
Urngravar grävs manuellt till ett djup av 70-80 cm. Det bör alltid vara minst 30 cm jord ovan urna. Graven kläds med särskild gravklädsel innan urngravsättning genomförs med anhöriga. Anhöriga skall ges möjlighet att sänka urnan. I minneslunden grävs askan ned av behörig personal. Gravsättningen genomförs vid en tidpunkt när inga utomstående befinner sig i närheten av minneslunden.
Återfyllnad av grav:
Återfyllning av graven skall alltid ske samma dag som jordfästningen. Återfyllnaden av graven sker manuellt. Allt smyckningsmaterial (blommor och buketter) avlägsnas och läggs på en skyddad plats i närområdet. Vi undviker slammer och höga röster. Önskar anhöriga närvara vid återfyllningen går det bra förutsatt att de placeras så att de inte löper risk att skadas samt inte hindrar arbetet med återfyllningen. När de traditionella s.k. stämplingslämmarna från AB ORAX används ska först återfyllning ske upp till den nedersta stämplingslämmen, varefter denna avlägsnas. Sen ska återfyllning ske till nästa sektion, varefter denna avlägsnas o s v. Återfyll alltid mellan varje sektion och ta aldrig bort mer än en sektion stämplingslämmar i taget. Efter återfyllnaden återplaceras grästorven och begravningsblommorna läggs tillbaka, det är av stor vikt att alla blommor placeras på eller vid graven. Platsen städas för att ge ett vackert och ordnat intryck. Återfyllningsmomentet samt demonteringen av rasskyddet är det moment som innehåller de största riskerna.
Skyddsutrustning:
Den personliga skyddsutrustningen såsom handskar och arbetskläder samt skyddsskor med skyddståhätta. Att ta för vana att alltid använda hjälm samt att använda en säker och godkänd stege då man rör sig upp och ned i graven är en försäkring mot skador.
Grundvatten:
Det är angeläget att ha bra kontroll på grundvattnet eftersom det påverkar jordars beteende och dess bärighet. Vattennivåer måste kontrolleras och eventuella nivåförändringar rapporteras. Skiktade jordar är tätare och kan ha flera grundvattensystem. Skiktade jordar har bildats i vatten under och efter den senaste istiden, ofta ler- och siltjordar. Leran kan utgöra ett tätt lock över det jordlager som innehåller grundvatten och när detta grävs igenom kan grundvattentrycket stiga kraftigt. Då finns det en ökad risk för bottenupptryckning vilket innebär att vattentrycket i den grova underliggande jorden lyfter schaktbotten. I vattengenomsläppliga jordar såsom sand och grus är grundvattenmagasinet öppen och vattentrycket vid grundvattenytan är lika med atmosfärtrycket.
Tjäle:
Jordens tjälfarlighet beror på kornstorleken samt var i landet man befinner sig. I södra Sverige innebär tjälen sällan något merjobb. I norra Sverige kan det vara fruset flera meter, vilket innebär att marken måste tinas innan schakt och grävning kan ske. Siltjordar är de tjälfarligaste jordarterna. Ökade risker i samband med tjälad mark är bl. a att schaktbotten häver sig när den frusna botten suger upp vatten. Upptinad tjälad jord kan medföra att block och stora klumpar kan lossna vilket innebär en ökad risk i samband med grävning.