Foto: Magnus Aronson /Ikon

"Nu är jag biskop på riktigt"

Lördag 21 januari välkomnades Marika Markovits till Linköpings stift. Det skedde i samband med en högmässa i Linköpings domkyrka.

”Med biskop Marika får Linköpings stift en engagerad, kunnig och reflekterande biskop”, sa talmannen Andreas Norlén, en av många som efter mässan passade på att hälsa henne välkommen.

I den välbesökta domkyrkan fanns människor från alla stiftets församlingar. Medarbetare, förtroendevalda, representanter för olika kristna samfund, Svenska Kyrkans Unga, biskop emeritus Martin Lönnebo, biskop Richard Atkinson från vänstiftet St Albans, representanter för ideella organisationer och samhällsinstitutioner och många fler.

Biskop Marika själv förklarade att hon i början av mässan, då hon och de andra i processionen gick in, drabbades av stundens allvar. Hon kände en tung ödmjukhet inför uppdraget, jämfört med hur det kändes förra helgen då hon vigdes i Uppsala domkyrka.

”Då var jag fortfarande som i en dröm. Det var först idag, mot slutet av mässan när jag delade ut nattvarden som jag kände, nu är jag biskop på riktigt!”

Och biskop för Linköpings stift på riktigt blev hon efter att ha försäkrat ”jag vill utföra min tjänst efter den kraft och vishet Gud ger”, följt av applåder och en fartig fanfar, specialbeställd för denna dag och komponerad av förre domkyrkoorganisten Lars Åberg.

Musiken under mässan, framförd av domkyrkoorganist Sara Michelin, stiftsmusiker Emil Holmberg och domkyrkans kammarkör var skriven av kvinnliga tonsättare – ett önskemål från biskop Marika som är stiftets 65:e biskop och den första kvinnan i uppdraget.

Hennes valspråk är ”Fatta mod, ge världen liv”. Mod var ett tema för hennes predikan.

”Mod tränas i de alldagligaste situationerna – nästan alltid i relation till andra människor. Mod är att ta steget in i det okända utan garantier att det ska gå bra”. Något hon fick egen erfarenhet av redan som tonåring.

”Det som bar mig genom den där ungdomstiden av oro var en väldigt enkel bön – Gud som haver barnen kär. Jag var rädd men känslan av att vara buren var större och gav mig mod. Mod och tro är nära besläktade”.

När välkomsttalen var slut avslutade domprost Mattias Bähr med att återknyta till biskop Marikas valspråk.

”Fatta mod, ge världen liv” – nu dras vi alla in i det uppdraget!

Text: Katarina Sandström Blyme