Foto: Kristina Johansson

Ljus i vårt Tynnered

En betraktelse av diakon Marie-Louise Marek.

Vintermörkret har kommit till Tynnered. Luften är hög och klar. En liten flicka tittar upp mot höghusens fasader. Det ena fönstret efter det andra är fyllt av lysande ljus och stjärnor. Så vackert! Gatornas namn speglar det vackra hon ser: Briljant, Smaragd, Smycke. Ljusen är inte bara skönhet. Ljusen betyder att andra människor finns där. Det är liv. Det är trygghet. Det är skönt när man är liten och aningen ensam.

I våra kyrkor tänds det ljus som aldrig förr. Ljusbärararen fylls av böneljus och berättar om människors längtan och hopp. Jesus säger själv: ”Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan att ha livets ljus” (Joh 8:12).

Orden kommer efter att han räddat en kvinna från stening. Jesus upprättar människor var han än går: sjuka, utstötta, kvinnor och barn. Han kommer som ett ljus i mörkret till människor, väcker livslust och hopp.

Kanske tänker Du att Jesus levde för 2000 år sedan och inspireras av hans liv och gärningar. Gott så. Men jag tror också att han lever med Dig och mig här idag och sprider ljus och hopp.

Det är 38 år sedan flickan såg ljusen i Tynnered. Kyrkan visste hon inte mycket om. En Barnens bibel tjatade hon sig till (det tog fyra år). Hon älskade skolans julavslutningar i kyrkan. Hon kände sig hemma där. I berättelserna om Jesu liv mötte hon den hon pratat med och sett, inombords i sitt inre: Jesus själv. Han spred ljus och trygghet i hennes liv då och gör det ännu.

Idag är hon själv diakon i Svenska kyrkan. I Tynnered. Och det vackraste ljuset hon vet är glittret i någons ögon. Det som tänds för första gången på länge. För där blir världens ljus, Gud själv, synligt för oss alla!

Det är liv. Det är trygghet. I vårt Tynnered.


Marie-Louise Marek, 
Diakon i Tynnereds församling