Denna vår ser väldigt annorlunda ut. Den ständiga förnyelsen av liv, genom sol och värme, känns hotad. Just nu yr snön utanför mitt fönster i korsningen
S:t Göransgatan – Arbetargatan. Men ändå väntar en vår.
Vårt samhälle har tre nyckelbegrepp tänker jag: gemenskap, upplevelser och konsumtion. Kanske vill du sätta dem i annan ordning. Och även om vi nordbor kanske inte är de mest hjärtliga i våra relationer, så är gemenskap livsviktig. Som kristen menar jag att i relationen blir Gud märkbar. Guds avbild låter sig anas och märkas i mötet mellan människor. Såväl det invanda mötet som det oanade, litet spännande och vågade. Ja, till och med i ett snabbt leende.
Upplevelsen förväntar vi oss gärna främst genom att resa någon annanstans. Redan när jag gick i skolan gällde att berätta om sina häftiga resor – och vi som reste till Värmland eller möjligen Norge och åkte skidor var inte så coola. Men i lyssnandet till varje livsberättelse finns upplevelser och delar av sanning som kan verka livsavgörande också för en lyssnare. Även i soffan bredvid farmor.
Konsumtion är en så integrerad del av våra västerländska liv, att vi blir förvånade över att inte konsumera. Och många som rest till exotiska platser har ibland ett bekymmer att berätta att upplevelsen var större – och att det helt enkelt inte fanns något att köpa.
Och nu rubbas detta samhälle i grunden. Det liv vi är vana vid, trygga i och värderar. Finns det ett liv efter detta? Många av oss har redan tidigare upplevt att Livet brakat ihop, gått i spillror, försvunnit. I brustna relationer, utsatthet, ondska, sjukdom och död. Finns det ett liv efter detta?
Påsken och våren bär samma tro på nytt liv i sig. Osynligt, ja omärkligt kanske om jag inte vet vad jag ska titta efter – som de feta blanka knopparna på kastanjen. Men hoppet och livet finns där. Det är vi många som kan vittna om. Vad är egentligen viktigt? Vad befrämjar Livet och hoppet i min vardag? Vad ger livsglädje i orostid? Vad vill jag ge vidare?
Det är hopp om Livet. Dela det hoppet i ord, (om)tankar och kärleksfulla leenden. Där växer hoppet i gemenskap och upplevelser.
Michael
Kyrkoherde
michael.persson@svenskakyrkan.se