Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Västermalms församling Besöksadress: Arbetargatan 21, 11245 STOCKHOLM Postadress: Box 49019, 10028 STOCKHOLM Telefon: +46(8)6504900 E-post till Västermalms församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Leva en berättelse

Kyrkoherde Michael Persson skriver om påsken som en tolkningsnyckel.

Har du någonsin försökt berätta en god historia, men blivit avbruten om och om
igen? – ”Jo vi hade vandrat en hel vecka..” – ”Nej det var bara sex dagar”. Vi kom
fram en lördag kväll…–”Nej fredag eftermiddag var det!”

Min farmor Bittan skrev sin barndomsberättelse och tog höjd för eventuella invändningar: ”Kanske var Boas höna brun med svarta prickar och Cabas den stora grå. Kanske var det tvärtom.” Men egentligen var det ju inte alls de petitesserna som var ärendet. Det var en berättelse om barndomen, som ville ge Bittans bild av att vara barn på landet.

Varje vår lever vi påskens berättelse i kyrkan. Vi vandrar med i lidandet, är där i ångest och smärta, upplever övergivenhet och död–och påskens budskap om den
uppståndne kan bli levande. Den berättelsen är personlig. Den speglar mitt liv och mina erfarenheter, rädslor och glädjeämnen.

Bibelns berättelser om Jesus är alla personliga, som varje sann livsberättelse. Markus berättelse är lågmäld, litet ryckig och visar en Jesus som gärna drar sig undan. En enkel rättfram berättelse, som vi ofta uppmanar konfirmander och andra att börja med. Men just på grund av detta ansågs Markusevangeliet i den unga kyrkan vara svårt att läsa och ta till sig. Trist språk, litet kantigt och inte särskilt uppskattade – fortfarande läser vi rätt mycket  mer ur de andra berättelserna på söndagarna.

Matteusevangeliet har en mycket mer tydlig, genomarbetad disposition. Här gillar man till exempel tal, intill talmystik. Det börjar med en släkttavla, som vi gärna snabbt hoppar över, men som  representerar såväl ”sjutalet” som drar upp namn som läsare med en judisk bakgrund inte var helt bekväma med. Och kvinnorna som nämns är inga förutsägbara förebilder, utan starka kvinnor som vågat göra skillnad.
”Heliga” tal är viktiga, men räkna är inte viktigt – när de andra berättar om en blind i Jeriko, en besatt, en åsna -så räknar Matteusevangeliet glatt upp två av varje. Den ordningsamme tullaren man brukar förknippa med berättaren, organiserar i högar och staplar. Så presenteras många av Jesu ord och liknelser i fem stora tal. Hur får man det att hänga ihop då? Jo, en tolkningsnyckel till Matteus är barnet, jag tänker en liten flicka, som Jesus lyfter fram och ställer mitt ibland de duktiga vuxna männen. Läs ur barnperspektiv. ”Bli som ett barn” då blir du större!

Lukas, som brukar sägas vara en lärd läkare, skriver god grekiska. Långa meningar.  Ordningsföljden är viktig i de två böckerna. Men jag tror också Lukas har valt sitt perspektiv, som utgår från ett tolkningscentrum: godheten, den gudomliga godheten, som sträcker sig över alla mänskliga gränser. Och kanske är det svåraste att ta emot hjälp från någon man föraktar eller har svårt för. Läs Den barmhärtiga Samariern (kap 10) och Den förlorade sonen (kap 15) – och låt det perspektivet färga din läsning.

Johannes berättelse om vandringen med Jesus genom liv och död färgas av att den tillkom när de andra redan fanns i svang. Den här berättelsen lyfter fram sådant som en alltmer välorganiserad kyrka tenderar att tappa. Vinundret i Kana, där Jesus förvandlar 700 liter vatten till vin. Enskilda möten och samtal i natten eller med en ensam utstött kvinna vid en brunn. Evangeliet har mångfacetterade pregnanta ord och uttryck som man kan meditera över. Berättaren haltar litet mellan den lilla, utsatta gruppen kristna, som behöver varandra i en nära gemenskap och trygghet tillsammans (Gud är kärleken). Å andra sidan finns det stora världsvida perspektivet – att kärleken är Guds gåva till hela mänskligheten (Gud är kärlek). Den utgivande kärleken, som ger ut sig själv är påskens berättelse och evangeliets centrum. Som tolkningsnyckel fungerar berättelsen om Lasarus, den döde vännen Jesus uppväcker från de döda. Ärendet är: Kärleken är starkare än döden. I Jesus är kärleken hel och stark. Guds kärlek. Inte ens i lidandet och döden är vi ensamma och utlämnade. Och det finns ett evigt liv. Uppståndelsen och Påskens sanning.

Vi lever vår berättelse. Du och jag. Din livsvandring. Livet är en kärleksgåva till dig. Ibland kan vi se i Livets backspegel hur livsväven liksom hänger ihop. Det stora livssammanhanget. Häng inte upp dig på petitesser. Låt ingen peta sönder din berättelse. Reflektera över ditt livs perspektiv. Finns det en tolkningsnyckel? En röd tråd? Dag Hammarskjöld skrev ”Vägmärken” och precis som han kan man fritt låna korta eller långa sentenser och citat. Det är din berättelse, ditt liv en gåva till dig och alla omkring dig. 

I påsken firar vi Livets berättelse, en Gud som blir människa i Jesus och vinner över ondska och död. Att Kärleken segrar till sist. Kanske en tolkningsnyckel också i din livsberättelse,

Glad Påsk!

Michael Persson
Kyrkoherde