I barnens kapell finns en heltäckande mörkorange matta. På en liten kanapé sitter några kaniner. Små puffar finns att sitta på och andra möbler för de minsta. På det lilla bordet framför möblemanget finns ett fat med virkade kakor och kyrkkaffe. Numera står här också ett barnaltarskåp med alltifrån psalmsiffror i miniformat till nattvardskärl och en handgjord kista.
– Tanken var att ställa i ordning ett rum som inbjuder till förundran och allvarsam lek, men också en vilsam plats dit man kan komma efter förskola eller fritids, där du som förälder eller mormor kan slå dig ner i en fåtölj och bara vara närvarande
medan ditt barn leker. Eller kanske själv dras med i lekens utforskande.
– Det här är inte en plats med många intryck utan ennplats där barnen kan hitta ett lugn bland vackra saker som de får leka med. Barnen har ju en naturlig plats i kyrkan och det behöver vi kommunicera, inte bara till dem utan också till
oss själva. Kyrkorummet liknar inget annat rum. Där får man kännas vid sitt hjärta och saker får komma upp till ytan. Därför är det värdefullt med en plats
där barnen känner ”här får jag vara”.
Vi kommer alla mista de vi älskar och barn behöver, liksom vi, få bearbeta sorg.
Varför behövs lek i kyrkan?
– För att det händer något i leken. Barnen tar med sådant de har erfarit med sig in i leken, i stunden, i nuet och i leken prövas förhållningssätt och möjligheter framåt. Det är så de bearbetar och levandegör saker. Också i leken är Gud
närvarande och öppnar upp vår fantasi och skapar nytt av våra erfarenheter.
Själva skåpet köpte Anna in på en auktion. Det har sedan iordningställts av kyrkvaktmästare Peter Nygren som även tillverkat ett altare, en replika av det
som finns i kyrkan. Här finns också nattvardskärl för att närma sig nattvardens mysterium.
– Vår medarbetare, konstnären Maria Litorell, har målat altartavlan som pryder skåpets insida. Husmor Ann Rosén har tillsammans med Linnea Karlsson sytt kläder i vackra brokadtyger som de rest land och rike runt för att köpa in.
Så nu hänger kåpor, biskopshattar, stolor och andra kyrkliga högtidskläder vid skåpet som barnen få känna på och leka i. Och öppnar man kistlocket finner
man en ”avliden” leksakskanin som kan ge tillfälle för inlyssnande samtal i en trygg atmosfär.
– Döden finns i allas våra liv. Vi kommer alla mista de vi älskar och barn behöver, liksom vi, få bearbeta sorg. Det är så mycket vi inte begriper av livets villkor, men vi grips av helande lek och läkande riter när orden inte räcker till, säger Anna Smille.
Text: Therese Hedlund
Foto: Lars Skölving