”Statyn avbildar män på cykel på väg till skiftbyte på ASEA. Så här såg det ut i Västerås centrum under en stor del av 1900-talet, när tusentals arbetare åkte till och från jobbet. När ASEA-strömmen kom farande genom staden så skulle barnen inte vara ute och leka, eftersom det kunde vara farligt för dem i den starka trafiken”, berättar biskop Mogren.
”I dag går ingen ASEA-ström längre genom Västerås. I stället är det många som går utan arbete. Jag träffar många idag som upplever att livet saknar både mening och riktning. Det kan vara mycket kämpigt när ingen längre frågar efter vad jag kan och vet. Det är klart att uppdrag som kräver tid och kraft kan ge oss mening. Men kan mening skapas även utan ett uppdrag? Jag tror att de gåvor som just vi har fått kan alltid vara med och bidra till det gemensamma bästa. När vi finns till för andra, ger det oss en mening.
Imorgon läser vi ur Romarbrevet, där Paulus skriver att vi tillsammans är som en enda kropp, som har många lemmar och just är till för varandra. Så bidrar de alla till den gemensamma kroppen. Oavsett om vi har sysselsättning eller inte, så lever ingen människa bara för sin egen skull”, avslutar biskop Mikael Mogren.
”Aseaströmmen” av Bengt-Göran Broström uppfördes 1989 i brons och granit.