Foto: Henrik Mill

Reflektion i blomningstid från domprost Daniel Eklund

I min trädgård blommar just nu ett stort körsbärsträd, och äppelträden köar för sin tur. Jag tror att vårens ljus och värme tinar frusna själar och får oss att se varandra med nya ögon. Jag tror på nyfikenheten som ett svåröverträffat smörjmedel i relationen mellan människor. Jag tror på samtalet som en väg till djupare förståelse för både andra och för mig själv. Och jag tror på ett okränkbart och skapelsegivet människovärde som ägs av var och en som befolkar vår gemensamma jord.

Alltså är kraven stora på mig. På att bemöta varje människa med respekt och ödmjukhet, ja till och med kärleksfullt. För det är en gudsavbild jag då har framför mig, en komplex och för mig inte helt känd gudsavbild jag möter. Därför är jag rädd för enkla lösningar, förenklingar och snabba slutsatser. För jag tror också att de kategoriseringar som är hjärnans snabbspår till att förstå världen många gånger också ställer till det för oss. I bästa fall endast sätter krokben, gör att vi snubblar till i feltolkningar eller missuppfattningar. Och i värsta fall leder till allvarlig skada, skapar polarisering och hat. Kanske till och med avsiktligt.

Så låt människovärdet få lysa klart som vårsolen. Låt oss inte luras till hat eller förenklade lösningar. Vi kan bättre än så. Andas. Kärleken bär en doft av äppelblom och framtidstro.