Kära vänner,
Ingen lämnas oberörd av bilderna från Ukraina. Att se bombernas förödelse och blicken hos barnen som separeras från sina föräldrar är outhärdligt. Krigets helvete grinar oss rakt i ansiktet.
Till Ukrainas grannländer söker sig hundratusentals flyktingar. I ett av Europas fattigaste länder, Moldavien, öppnar människor hem och hjärtan för de som strömmar över gränsen. Också i Sverige är medmänsklighetens grundimpuls att ta emot människor på flykt. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Vi kan vårda solidariteten, stödja insamlingar, delta i protester och vara vaksamma på desinformation. Vi ska be för Ukraina och öppna våra hjärtan för människor på flykt.
Fågelvägen är det lika långt mellan Växjö och Kiev som mellan Växjö och Kiruna. Det kan väcka oro och rädsla att kriget är så nära. I våra kyrkor finns sammanhang för att möta oro och rädsla. Värme, stillhet och gemenskap. Förbönsljusen som tänds. Möjligheten till samtal med präster, dia-koner och andra medmänniskor. Här strilar hoppets ljus in i nattens mörker.
På korset tog Jesus världens lidande på sig. Spikarna i händer och fötter är bomberna som faller över jorden. Men korset är inte slutpunkten. Varje söndag firar vi påsk, livets seger över döden. När vi delar bröd och vin gör vi det i gemenskap med döpta genom alla tider, med våra syskon i skyddsrum och bunkrar i Ukraina. Vi människor hör samman. Ett enda bröd, en enda kropp och en enda mänsklighet.
Gud välsigne er!
+Fredrik Modéus
Biskop i Växjö stift