Foto: Kent Pettersson

Mer liv på kyrkogården

Steril välklippt gräsmatta eller levande biologisk mångfald. Det är ett val vi står inför när det gäller många ytor i vår stad som inte används till något annat egentligen. Så även på kyrkogårdarna där finns det många ytor bakom gravstenar och mellan gångar som kan bli ett myller av liv. Eller ska det vara en artfattig gräsmatta?

Mer liv på kyrkogården

– Våra bin, fladdersmöss, humlor, fjärilar och insekter har det fruktansvärt tufft. Framför allt i stadsområden. Så vi måste hjälpa dem annars dör de ut.

Annika Pettersson är kyrkogårdsföreståndare i Träslövs församling och berättar gärna om arbetet som görs för att främja den biologiska mångfalden. För flera år sedan började Träslövs församling genomföra förändringar som minskade belastning på klimatet och främjade mångfalden. Dåvarande kyrkogårdsföreståndare Bo Eriksson, numera pensionär, som drev arbetet och nu har Annika tagit över det ansvaret och fortsätter förändringarna tillsammans med sina kollegor. Annika har gått en kurs i biologisk mångfald och ännu fler av kyrkogårdsarbetarna i församlingen och grannförsamlingarna kommer att utbildas för att fortsätta och utöka det arbete som pågår inom många församlingar.

Behöver återgå till grunderna

Det är ett otroligt viktigt område och det går inte att vänta för länge. Ingen har väl missat strävan och ambitionerna med att återställa ängsmark och låta mångfalden av blommor och växter som funnits länge i Sverige öka. De behövs istället för områden med importerade växter eller sterila gräsmattor.

– Vi måste tillbaka till grunderna så att insekterna får tillgång till bra livsmiljöer och kan överleva. Annars kommer vi få handpollinera alla växter vi vill ska få frukter och bär, konstaterar Annika. Allt skapat, varje liten blomma har ett syfte och vi ska vårda det.

Engagemanget, kompetensen, ivern och fascinationen  märks i blicken som spanar efter blommor att prata om. Runt parkeringen söder om kyrkan finns det gräsmattor och en del av det är på väg att bli mer ängslikt.

– Vi klipper en bit närmast parkering och gångar för att visa att det är områden vi faktiskt tar hand om och inte bara låter vara.

Det kostar på att skapa en äng

En del tror att man sparar pengar på att göra om gräsmattor till ängar,  att det bara handlar om att låta gräset växa så slipper man lägga tid på det. Annika förklarar att det inte är riktigt så enkelt. För att det ska bli äng krävs det vissa förutsättningar och gräset måste slås ett par gånger om året och då inte med vanlig trimmer eller gräsklippare. Helst ska det vara med lie, fast det går att göra på andra sätt som liknar det. Viktigast är att gräset och växtdelarna inte slås sönder i för små delar utan att det ska gå att samla ihop det. Annars blir det för mycket näring i marken och ängsblommorna trivs inte.

– Där nere är det för fet mark för att kunna göra äng, säger Annika och pekar på området söder om parkeringen.

Att marken är för fet innebär att det är för mycket näring och då kommer gräset att växa mycket snabbare än ängsblommorna och kväva dem. På en annan del av kyrkogården har arbetet med att förvandla näringsrik mark till näringsfattig ängsmark påbörjats. Ett första steg är att de har fått hjälp av en bonde i närheten som har plöjt upp marken och sått spannmål.

– Då sugs en del näring upp och även en del ogräs kommer att hållas borta. 

Bisyssla: I kanten på Träslövs kyrkogård står ett par bikupor. Bin är effektiva pollinerare och främjar blommor, bär och frukt. Annika Pettersson är dock mycket medveten att tambin är långt ifrån oproblematiskt. Foto: Kent Pettersson

Bredvid det som nu ser ut som en vanlig veteåker står två bikupor som har flyttat till kyrkogården den här sommaren. Tanken var att de skulle kommit för ett par år sedan, men på grund av  sjukdom hos bina som skulle flyttat dit har det blivit av först nu. Bin är viktiga pollinerare och vi behöver dem, till råga på allt blir det honung som biprodukt.

Annika är väl medveten om att det finns problem att hantera och viktiga avvägningar i det här arbetet. Som det här med bikupor, tambin riskerar att konkurrera ut vildbina och därmed minska den biologiska mångfalden istället för att öka. Därför behöver vi också skapa områden där vildbin har bra möjligheter att bygga bon. 

Långsiktigt: Kyrkogården är de dödas viloplats och det kan mycket väl förenas med att ta hand om skapelsen och ge möjligheter åt det liv Gud har skapat. En plantering av blommande växter som återkommer år efter år är mycket vackrare än en stramt klippt grön häck och den ger även livsplats till viktiga insekter och smådjur. Foto: Kent Pettersson

Liv och mångfald ersätter steril parkmiljö

Människor har också många åsikter om hur miljön ska vara hur det ska se ut.

– Vi har ett dilemma med att många vill att det ska se ut på ett visst sätt på en kyrkogård. Men det är inte alltid det mest klimatsmarta. Många tycker om förändringarna som sker men en del tycker att det inte ska se ut så här på en kyrkogård.

Det är hela tiden en avvägning mellan att arbeta klimatsmart och främja den biologiska mångfalden eller att behålla den biologiskt relativt sterila parkmiljön med välklippta gräsmattor och raka gröna häckar.

Tillsammans kan vi göra det bättre

Annika Pettersson vet åt vilket håll de strävar och hoppas att alla andra också har förståelse för det och vill hjälpa till med att skapa en bättre miljö och klimat. Alla som sköter eller beställer skötsel av en grav kan fundera på vilken sorts blommor som är där. Det traditionella har varit att det planteras olika blommor utifrån årstid, blommor som har odlats fram någonstans på jorden och ofta med konstgödsel. Men det är fullt möjligt att beställa en plantering med perenner, växter som får stå kvar och blomma år efter år. Då blir det en blandning av växter så att det blommar på vår, sommar och höst. Mycket smartare för miljö och klimat, tycker Annika. 

Av Kent Pettersson
Texten är publicerad i Var med 2022 nummer 3

En man och ett barn som leker tillsammans.

Artiklar

Berättelser från vardag och verklighet som speglar livet.

Hoppet är en rörelse

Jag är inte optimist om jordens framtid. Men jag vill vara hoppfull. Hoppet säger inte att det ordnar sig. Hoppet säger att det finns ett ljus någonstans, och åt det hållet vill jag gå, skriver Fredrik Ivarsson.

En interiör från Varbergs kyrka. Ett gammalt svartvitt kort.

Varbergs kyrka 250 år

Under oktober månad kommer det att firas på många sätt.

När studier blir verklighet

Leonhard Franke tittar tillbaka på sitt första år som präst.